Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Schibbye har fel om ambassadör Lindstedt

Anna Lindstedt.Foto: TT NYHETSBYRÅN
Martin Schibbye.Foto: MAGNUS BERGSTRÖM / ©MAGNUS BERGSTRÖM 070-761 85 16 WWW.MAGNUSBERGSTRO
Jojje Olsson.Foto: MELA PAN / HISTORISKA MEDIA

Anna Lindstedt misstänks för brott efter helgen med kinesiska affärsmän.

Jojje Olsson svarar Martin Schibbye om diplomaters arbete bakom kulisserna.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

REPLIK. Visst ska diplomater tillåtas vara kreativa. Men då de försätter familjemedlemmar till kidnappade svenskar i fara så måste det få konsekvenser.

Att arrangera kreativa möten för att hitta vägar ut ur låsta situationer är vad vi har ambassadörer för, skrev Martin Schibbye nyligen (Expressen 26/6), med anledning av åtalet mot Sveriges tidigare Kinaambassadör Anna Lindstedt.

Schibbye framhåller att diplomater måste få vara okonventionella, och nämner Finlands president Urho Kekkonens vana att basta med sina ryska motparter som exempel. Han menar också att det är en del av jobbet som diplomat att hänga på barer för att få information och dela uppgifter.

Gott så, för det är heller ingen som har påstått någonting annat.

Mötet var inte ett exempel på den kreativitet eller den ”sociala ingenjörskonst” som Schibbye efterlyser i sin artikel.

Vad Lindstedt gjorde är något helt annorlunda från en bastusession eller en barrunda. Hon lurade med sig Angela Gui – dottern till den kidnappade förläggaren Gui Minhai – till ett hemligt och blött möte på Sheraton i Stockholm, där två av den kinesiska regimens hantlangare försökte skrämma henne till tystnad.

Väl på Sheraton lierade sig Lindstedt dessutom med de kinesiska torpederna genom att uppmuntra Angela Gui att ge efter för deras hot. Mötet var inte ett exempel på den kreativitet eller den ”sociala ingenjörskonst” som Schibbye efterlyser i sin artikel. Det vara bara vårdlöst, och ett praktexempel på hur Kinas effektiva påverkan lurade en svensk ambassadör att springa regimens ärenden.

Vidare menar Schibbye att mötet har blivit omtalat främst för att frågan gjorts till svensk inrikespolitik, nästan som att Lindstedt skulle vara någon slags syndabock. Som bevis nämner han att Moderaternas utrikespolitiska talesperson Hans Wallmark kallat mötet för ”skandalartat”.

Vi kan heller inte ha en vårdslös diplomatkår, som utan konsekvenser leker med de fängslades anhöriga.

Struntsnack, givetvis. Dels har det varit väldigt tyst om Lindstedts agerande i den svenska debatten, jämfört med hur mycket det har diskuterats av utländska medier och analytiker. Dels hade mötet inte blivit lika omtalat om Lindstedt hade varit där på egen hand, utan att utsätta Angela Gui för direkt fara.

En dom mot Lindstedt skulle riskera rädda svenska ambassadörer, vilket vore en otjänst mot fängslade svenskar, menar Martin Schibbye. Nåja. Vi kan heller inte ha en vårdslös diplomatkår, som utan konsekvenser leker med de fängslades anhöriga. Särskilt inte gentemot den kinesiska regimens väloljade påverkansoperationer. Det vore om något en otjänst, vilket Angela Gui redan har fått smaka på.

Ambassaden i Peking har varvat tystnad med hotfulla möten.

Efter att Martin Schibbye fängslades i Etiopien 2011, fick hans anhöriga ett stöd som Angela Gui bara kunnat drömma om. Ambassaden i Addis Abeba smugglade brev och annat mellan Schibbye och familjen. De bjöds in till utrikesminister Carl Bildts kontor för information.

Kanske bör Schibbye fundera på hur han skulle ha reagerat om Carl Bildt lurade med hans fru på ett hemligt möte, för att bland champagneflaskor försöka skrämma henne till tystnad med hjälp av etiopiska hantlangare? Hade Schibbye även då talat om mötet som en slags social ingenjörskonst?

 

Av Jojje Olsson

Jojje Olsson är Kina-kännare och skribent på Expressens kultursida, bosatt i Taiwan. Hans senaste böcker är ”De kidnappade Kinasvenskarna” och ”Fängslad, förnedrad och svartmålad – Kinas behandling av den svenska förläggaren Gui Minhai”.

RÄTTELSE. Denna artikel uppgav tidigare att Margot Wallström inte träffat Angela Gui, trots att hennes far varit fängslad i över 1300 dagar. Det stämmer inte.