Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Scenspråk post Osten

Påhitt. Ur "Girls will make you blush". Foto: Sara P Borgström

Margareta Sörenson ser två föreställningar på nya Unga Klara i Stockholm.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Teater

Girls will make you blush

Av Åsa Lindholm

Koreografi och regi Mari Carrasco och Gustav Deinoff

Ålder Högstadiet

Unga Klara

 

... precis som du föreställt dig

Regi Elin Skärstrand

Unga Klara/Stockholms stadsbibliotek

Ålder 3-6 år

Unga Klara går in i en ny fas: post Osten. Det konstnärliga arvet efter Suzanne Osten, som drar vidare på egen hand, är emellertid redan fint fördelat över all svensk teater för barn och unga. Hennes tanke och praktik har satt djupa och kreativa spår.

Ur Foto: Foto: Sara P Borgström Och vad är det som är så typiskt Osten, tänker jag när ser två nya Unga Klara-uppsättningar och känner igen mig. Barnperspektivet, teater som fängslar ur barnens egen synvinkel? Den långa arbetsprocessen nära den tilltänka publiken? Det nyfikna letandet efter konstnärliga utmaningar? Ja, ja och ja.

Typisk är också tilliten till barnens egen vida förmåga. Det kan ibland vara provocerande för vuxna. Treåringar kan näppeligen ha någon koll på "Kejsaren av Portugallien", tänker jag bekymrat. Å andra sidan kan det vara ord, roliga och doftrika och i sig illustrerande i en pjäs om bibliotek, böcker och språk, på svenska och arabiska, som "...precis som du föreställt dig". Det spelar inte så stor roll om man förstår ordagrant för att greppa en helhet.

 

"Jag var en vulkan", säger den påhittade rollfiguren Petit. "Jag med!" säger en liten kille. Man kan inte vara säker på att det betyder att han ens vet vad en vulkan är, kanske han bara vill berätta att han är med på resan, att han sitter där tillsammans med alla andra runt en svart plastmatta där två språk lekfullt tvinnas samman runt fiktionsbegreppet "påhitt".

För ungdomar behövs inga sådana farhågor. Alla vet vad kropp och mens är, alla vet vad det är att tycka något är pinsamt. Och Unga Klara styr pang på rödbetan med dansteater, en intensivt effektiv form av scenkonst. Perfekt för frågor där allt tycks bli för mycket eller för litet om det ska pressas in i en ordkostym. Som det som är genant, temat för Åsa Lindholms pjäs om flickor, puberteten, kroppen och jaget "Girls will make you blush".

 

Sex mångkunniga kvinnor vränger ut och in på orden, dansar och flänger runt det beiga klaustrofobiska rummet nästan i knät på högstadiepubliken. No escape. Textflagor och dansstycken virvlar upp, faller ner.

Den kaotiska strukturen gör att påträngande obehagligheter som en blodig binda hastigt löses upp och försvinner. Den röriga kompositionen av ord och kropp återspeglar problematiken kring kropp och identitet, i individens relation till gruppen omkring. Oredan i att inte veta vare sig ut eller in.

Och ändå: starkast för mig är den stilla stund då en av flickorna ber om att få vara i fred, inte bli tittad på, kommenterad, iakttagen.

 

Kanske det mest synliga Osten-arvet är hugskotten och den allt annat än slätputsade estetiken. En löst kramad boll av tanketrådar rullar ut i publiken. Tomhänt går man inte därifrån. Frågan är vad man får med sig. Ofta hos Unga Klara har jag känt mig osäker på svaret. Någonstans där ligger kanske också den största poängen med det post-ostenska arvet: barnet och den unga sedd som individ får känna sig fri att ta för sig, gilla eller välja bort. Precis som vi föreställer oss att vuxna gör på teatern.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!