Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Scenguld när Wagner besöker Skärholmen

KAN ALLT. Ensemblen behärskar tillsammans parkour, skådespeleri, dans och sång. Foto: Petra Hellberg
Charlotte Engelkes. Foto: Ellinor Collin
Richard Wagner.

Gunilla Brodrej ser Charlotte Engelkes underbara sätt att introducera Wagner för barn på Stockholms stadsteater i Skärholmen.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

MUSIKTEATER

GULDET
Av Charlotte Engelkes Inspirerad av Rhenguldet

Musik Richard Wagner och Willi Bopp

Stockholms stadsteater, Skärholmen

Ålder 5+

Man kan känna pirret redan när mörkret sänker sig i salongen och ljuset spelar i draperiets folieremsor och det berömda Rhenackordet kvillrar i bakgrunden.

Naturligtvis finns det alla möjligheter till haveri om man tänker spela upp Wagners opera "Rhenguldet" på 45 minuter för ett gäng femåringar. Men om det busas och gråts i foajén så är det som bortblåst inne i salongen. Man behöver inte kunna ett dugg om Wagner för att påverkas av musiken. Det är bara att titta på de små femåriga ryggarna i bänkraden framför som liksom blir krumma av spänning när ljuset släcks och förspelet börjar ljuda, en hybrid mellan Wagner och elektronikakompositören Willi Bopp.

Men det stannar inte vid musiken. Här leks, sjungs, hoppas och trixas essensen ur "Rhenguldet" fram med musik- och scenkonstnären Ida Lod, parkouristen Måns Rudfeldt, skådespelaren Jonas Nilsson och den sjungande skådisdansaren Lindy Larsson. Alla lyckosamt rekryterade och regisserade av Charlotte Engelkes. Och de byter roller som skor.

De guldiga Rhendöttrarna rullar in på magen och tråder en komisk dans. Mime är en obetalbar rumpnisse i tjockdräkt som får barnen att kikna av skratt. Jättarna Fasolt och Fafner bjuder på igenkänning när lillebror är den storväxte krävande gökungen och storebror det klenare, oändligt tålmodiga syskonet.

Engelkes vänder åter till Wagner

Det är långt ifrån första gången som Engelkes, påkläderskan som blev dansare som blev performanceartist, dekonstruerar Wagner. Hon återvänder ständigt till honom som ett djur på savannen kommer till floden för att dricka ("Flygande holländare", "All is divine", "Miss very Wagner" och så vidare). Men det här är första gången som hon riktar sig till barn. Och det var på tiden. Det är förskräckande ont om scenkonstnärer som har kunskap eller fantasi nog att använda sig av den största musikdramatiska musiken för den minsta publiken.

I början är det ingen hejd på infallen och de medverkande tycks liksom sömlöst behärska allt, akrobatik, sång, dans, cirkus. Lite känns det som att föreställningen tappar fart mot slutet. Men å andra sidan vidtar kroppsmålning och papperspyssel som kanske inspirerar femåringarna att fortsätta med därhemma eller på förskolan.

Det mesta är strålande, men på ett ställe påpekas det förnumstigt att opera är bättre än Youtube. Stryk det. I stunden känner publiken så ändå när den fnissande sugs in i Wagners förtrollade värld.

 

Följ Expressen Kultur på Facebook - där kan du kommentera våra artiklar.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!