RECENSION | TEATER. ”Here we go again”, tänkte jag när jag steg in i Lillans scenrum på Helsingborgs Stadsteater och möttes av komiskt silverklädda skådespelare som snabbkäftat började dekonstruera, eller kanske snarare konstruera, Georg Büchners bittra tragedi ”Woyzeck”. Jag längtar så efter en uppsättning som inte får mig att dra på munnen. Måste vi skratta åt allt?
Men jag gav efter. Anpassningen av ”Woyzeck” till ett senkapitalistiskt tillstånd där individen är sin egen produkt som hen också själv ska sköta om (Thatcher-citatet ”Det finns inget samhälle…” figurerar också i pjäsen) lyckas väl. Och ja, det är samtidigt roligt, men nej, det förtar inte uppsättningens skärpa.
Utbytbara dockor
Rollfiguren Woyzeck bryts ner till utbytbara såväl dockor som mänskliga gestalter. Regissören Erik Holmström låter skådespelarna berätta historien med lösa konturer där avgörande skelettdelar och rollfigurer från pjäsen återkommer. Men allt är provisoriskt, ”flexibelt”, och under ett mondänt förkastande av ”linjärt tänkande” eller ”sammansatta personligheter” alltmedan både de på scenen och vi i publiken återspeglas i scenrummets silverväggar.
Experiment
Woyzeck blir i skådespelarnas brainstorming ”en plattform” som blir en film som blir virtual reality, teater och till slut interaktiv teater. (Nej, inte på riktigt.) ”Det springs mycket”, säger skådespelarna då och då. Woyzeck springer till läkaren, som experimenterar med att ständigt ordinera mindre sovtid; till arbetet, där chefen på det diffusa jobbet tycker Woyzeck har en negativ attityd av att ”gå till jobbet” när hen går till jobbet; till banken där Woyzeck inte kan betala sitt lån; till gymmet (dit inte minst flickvännen springer); på löpbandet.
Skådespelarna jonglerar duktigt med den rappa texten och ständiga rörelsen, och lyckas tillsammans skapa en akut känsla av stress. Särskilt imponerar Emma Mehonic och Robert Olofsson. Jo, en skrattar, och jag rekommenderar ett besök. Men var beredd på att också drabbas av en lätt släng av PTSD.
Teater
Woyzeck
Manus, regi och scenografi Erik Holmström
Fritt efter Georg Büchner
Medverkande Gustav Berg, Cecilia Borssén, Emma Mehonic, Robert Olofsson
Dramaturg Tom Silkeberg
Ljusdesign och körteknik Ernesto Mejia
Dockmakare Erik Holmström, Kerstin Larsson, Mia Petersson och Ernesto Mejia
Helsingborgs stadsteater
Speltid 1.5 t.
Charlotte Wiberg är skribent på Expressens kultursida.
I tv-spelaren ovan intervjuar Daniel Sjölin Jonas Hassan Khemiri om sin novell ”Sista måltiden”.