Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Wagner var en opålitlig vindflöjel

Olafur Sigurdarson som Alberich och Sara Suneson som Guldbarnet. Foto: Mats Bäcker
Lars Sjöberg. Foto: OLLE SPORRONG

Göteborgsoperan inleder sin stora satsning på Wagners "Ringen" traditionsenligt med prologen "Rhenguldet".

Lars Sjöberg ser en musikaliskt högklassig men väl lekfull inledning på ett verk som ständigt lockar till nya tolkningar.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

RECENSION | OPERA. I begynnelsen råder Ess, tonen Ess, ett Ess så djupt att inte ens kontrabasen når dit utan att stämma ner sin E-sträng. Fagotter och horn ansluter sig till stråkbasarna och bygger upp en treklang i Ess-dur, som formar sig till Rhens böljor och självaste Big Bang.

Så här börjar "Ringen", "Nibelungens ring", Richard Wagners tetralogi om maktlystnad och offervilja, trohet och svek, skuld och försoning.

Ännu dröjer det fyra säsonger innan Göteborgsoperans publik får gå på hela "Ringen". Nu har man i vanlig ordning startat med ”föraftonen” "Rhenguldet", där världsalltets konstitutionella kaos ritas upp och vi presenteras för en skara gudomligheter, misstänkt lika de jordevarelser som tillber dem.

"Ringen" är inte opera man bara går på. "Ringen" är något man begår, en märklig rit av nyfikna frågor och olika svar varje gång. Aldrig kan vi avfärda en tolkning som antingen käpprätt mot Wagners intentioner eller alltför wagnerskt traditionell. För Wagner var visserligen en stor musikmakare (och ingen oäven diktare heller), men som politisk, religiös och humanistisk tänkare var han en opålitlig vindflöjel.

 

LÄS MER – Gunilla Brodrej besöker Bayreuth och Wagners rike 

Lekfulla scentrollerier

Det är därför "Ringen" alltid kommer att engagera oss med ständigt nya läsarter. Och hur löser man "Rhenguldets" sceniska problem med guldrovet på flodens botten, jättarnas entré, Alberichs trollkonster och slutscenens regnbågsaveny?

Stephen Langridge – operachef och Göteborgsringens regissör – har valt den lekfulla vägen till scentrollerierna. Här finns ingen illusionskonst att bravera med. Ingen tror ändå på det, så varför låtsas?

Rhendöttrarna lyfts på starka armar medan en strömmande människoskara får föreställa Rhen. Jättarna blir stora med hjälp av stegar och skuggspel. Alberichs groda är ännu fånigare än vanligt. Och plasthusgeråd i alla regnbågens färger blir gudarnas flyttlass till Valhall.

På vägen har Langridge även låtit Alberich avla den son ”född i hat” som skall ta kommandot i "Ragnarök". Och innan Valhallsflytten äger rum hinner Wotan hinna dejta Erda för att få till sin valkyrieflock.

Imponerande Olafur Sigurdarson

Men även i ett allkonstverk som "Ringen" tar ändå musiken överhanden, fast det inte i första hand rör sig om skönsångsopera. Sådant blir det mera av i de tre följande kapitlen. Musikaliskt är detta en föreställning som alltigenom hedrar operans orkester och solister, där Anders Lorentzson som Wotan presiderar över en mer eller mindre korrupt gudaskara och där den suspekte Loge, här i Brenden Gunnells gestalt, inhöstar de största ovationerna.

Men den mest imponerande rösten i hela teamet, Olafur Sigurdarsons Alberich, måste lära sig spela med och mot andra på scenen och inte som en annan röstfoting bara hålla ögonkontakt med publiken och dirigenten Evan Rogister

När Wagners svärdotter Winifred, Hitlers trogna väninna, såg den revolutionerande ”Chereau-ringen” 1976, konstaterade hon i alla fall att hon hellre blev förbannad än uttråkad. Vad kommer vi att bli av Göteborgsoperans Ring ett fyrtiotal år senare? Ingen kommer säkert att ha tråkigt en minut. Men kanske hoppats på lite mer förbannad. 

 

OPERA

Rhenguldet

Av Richard Wagner

Regi Stephen Langridge

Dirigent Evan Rogister

Scenografi och kostymdesign Alison Chitty

Ljusdesign Paul Pyant

Rörelseinstruktör Annika Lindqvist

Göteborgsoperan

Speltid 2.5 t.

Lars Sjöberg är kritiker på Expressens kultursida.

I en tidigare version av texten angavs felaktigt en annan solist i rollen som Loge. Artikeln har uppdaterats.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!