Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

"Vinnaren tar allt" är en fantastisk idé – på papperet

Nina Persson, och fr v Ashtar Muallem, Magdi Saleh, Kanyi Mavi och Sakib Zabbar i "Vinnaren" tar allt på Hipp i Malmö. Foto: Mats Bäcker
Nina Persson, Angelica Radvolt, i bakgrunden Thomas Öberg i "Vinnaren tar allt". Foto: Mats Bäcker
Thomas Öberg, Kristin Amparo och Nina Persson i "Vinnaren tar allt". Foto: Mats Bäcker
"Vinnaren tar allt". Foto: Mats Bäcker
Foto: / MIRIAM PREIS
Foto: Mats Bäcker.

På Hipp i Malmö ställs den stora berättelsen om demokratin på scenen.

Sara Berg ser "Vinnaren tar allt" och beklagar att alla fått vara med och bestämma.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

RECENSION | SCENKONST. Jag önskar verkligen att den här föreställningen hade varit fantastisk. På papperet är den det. Det är en berättelse om demokrati, om människors lika värde och om att inkludera i stället för att exkludera. Den handlar om vårt stackars sköra styrelseskick som vi så länge tagit för givet, men som kanske inte orkar hålla ut mot de mörka krafterna alldeles ensamt särskilt länge till.

Nina Persson blev politisk

Demokrati kräver engagemang. Och det var så det började. Nina Persson, tidigare mest känd som Cardigans-Nina, bodde i New York och började engagera sig politiskt. Hon såg sina vänner engagera sig politiskt. Och så skapade hon och Gudrun Hauksdottir den här föreställningen, tillsammans med en stor skara medmusiker, skådespelare och manusförfattare.

Tyvärr är det just själva demokratin, spelad av Magdi Saleh, som jag har svårast för. Den är gnällig och småkorkad, störig och naiv. Jag känner att jag vill avskaffa den genast. Demokratin väljer fel tjej, har svårt att få ihop livspusslet och är på det stora hela ganska mesig.

Trasslig röd tråd

Detta är ingen kabaré, står det i programhäftet, men det är faktiskt precis vad det är. Med hjälp av sång, dans och humoristiskt allvar presenteras ett kollage av demokratirelaterade sketcher, där den röda tråden är mer trasslig än rak.

Känslan redan under första akten är jämförbar med att tillbringa en timme på Malmöfestivalen. Det är lite akrobatik, lite glitter, lite spoken word och lite bob hund. Jag hamnar på en rapkonsert, en popkonsert och en electrospelning. Allting händer huller om buller och så fort en personlig berättelse eller ett musikstycke lyckas beröra, avlöses det av ännu ett stycke halvslapp satir.

Thomas Öberg är en guppy

Det som ger uppsättningen mest tyngd är i stället de historier som berättas av skådespelarna, en efter en. Texter skrivna av bland andra Felicia Mulinari och Athena Farrokhzad, om rasism, krig och Förintelsen. Jag tycker också om flera av de musikaliska inslagen, där framför allt Kanyi Mavi och Kristin Amparo imponerar. Och Thomas Öberg från bob hund är alltid en scenpersonlighet, oavsett om han sjunger, pratar eller förkroppsligar diktaturen. Eller är en glimrande guppy, som i en djuraffärssketch.

Vill sjunka ner genom stolen

Av satirinslagen, genomgående skrivna av humorduon Åsa Asptjärn och Gertrud Larsson, är det i princip bara ett jag står ut med. Det handlar om att omfamna tystnaden och framförs av en grupp medborgare som fått nog av irriterande ljudupplevelser i tågets tysta kupé. Här är det finess i replikerna och ordvitsarna är roliga. I övrigt vill jag snarare sjunka ned i stolen och hålla handen för ögonen när det är dags för skämt.

Eller när det är dags för att involvera publiken. Trots att ett av föreställningens syften varit att engagera människor, blir det sällan bra när man tvingar åskådarna att ropa i grupp.

 

LÄS MER – Sara Berg: Det franska nationalhelgonet tar strid för sitt kön

 

Det som borde blivit en påminnelse om hur lyckligt lottade vi är som får leva i en demokrati, leder i stället till den aningen pinsamma insikten att det ibland är bättre när inte alla får vara med och bestämma.

 

Scenkonst

Vinnaren tar allt

Hipp, Malmö

Idé och koncept Nina Persson och Gudrun Hauksdottir

Regi Hugo Hansén

Speltid 2.5 t.

 

 

Sara Berg är kritiker på Expressens och Kvällspostens kultursida.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!