Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

van Gogh hade inte heller så roligt

LOOKALIKE. Fredrik Gunnarson som Vincent van Gogh.Foto: EMMALISA PAULY
Självporträtt av Vincent van Gogh.Foto: AP
Gunnarson.Foto: EMMALISA PAULY

Frank Gunnarson gör ett rutinerat porträtt av en påstått galen konstnär.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Vi vet att Vincent van Gogh sålde blott en enda tavla under sin livstid, att han var olycklig, fattig och psykiskt sjuk och att han i slutet av sitt liv skar av sig en bit av sitt vänstra öra, innan han 37 år gammal begick självmord. Mycket av detta vet vi tack vare hans livslånga brevväxling med sin yngre bror Theo.

Längst fram på Intimans scen i Malmö, med draperierna ännu fördragna och belysningen tänd, står nu Theo i grå kostym, fortfarande tagen efter broderns begravning ett par dagar tidigare. Han vill säga några ord.

 

LÄS MER: Det var en gång en Vincent van Gogh 

 

Att älska konst men inte kunna sälja

Och så börjar han prata. Om Vincent, som han älskade men inte kunde rädda. Om konsten, som han älskade men inte kunde sälja. Han varvar utdrag ur broderns brev – där Vincent berättar om hopplösa förälskelser och sin ständiga brist på pengar – med egna anekdoter och känslomättade utspel.

”Vincent” är en enmansföreställning regisserad och framförd av Fredrik Gunnarson. Efter att ha gestaltat Theo, glider han över i Vincent och sedan fram och tillbaka mellan bröderna. Nu är han vardagsklädd i Vincents ateljé, det är mörkt i salongen.

 

LÄS MER: Kultur i världsklass på Göteborgs konstmuseum 

 

Överdrivna gester i galenskapen

Gunnarson har spelat den här pjäsen förr, vilket gör honom säker i replikerna. Men det gör även att den naturliga och spontana känsla som är nödvändig för att framförandet ska kännas äkta uteblir. Jag kommer på mig själv med att irritera mig på Theo och hans överdrivna gester, samtidigt som jag blir än mer nyfiken på Vincent och hans påstådda galenskap. 

Även den kanadensiska författaren och konstnären Douglas Coupland fascineras av Vincent. Han utlyste för en tid sedan en van Gogh-lookalike-tävling, där vinnaren nyligen korats och ska förevigas i form av en bronsskulptur senare i april. Och nu säljs de tidigare ratade målningarna för miljoner.

Jag önskar nästan att det hade funnits en himmel från vilken Vincent van Gogh hade kunnat titta ned på oss nu levande och se hur vi har förvaltat hans arv. Han skulle kanske äntligen ha blivit lycklig.

TEATER

VINCENT

Av Leonard Nimoy

Översättning, bearbetning och regi Fredrik Gunnarson

Speltid 1.15 t.

Intiman, Malmö

Sara Berg är kritiker på Expressens kultursida.