Vällovlig kvinnoopera faller på eget grepp

RECENSION.  Att män är odjur låter som något som skulle kunna komma ur Valerie Solanas SCUM-manifest. I själva verket är det en parafras ur operan ”Amasonernas drottning” av Maria Antonia Walpurgis från 1760. Könskrig är inget nytt och berättelserna om amasonerna går tillbaka till de gamla grekerna. När operan får sin Sverigepremiär på Årsta teater åskådliggörs denna oändliga konflikt med hjälp av Marie Abildgaard Mobergs anakronistiska kostym och scenografi. I ett tämligen naket scenrum med inte mer än ett antal rullbara stegar och plastdraperier agerar amasonerna i futuristiska rymdoveraller med laserpuffror till vapen. Skyterna bär 1700-talskläder och är beväpnade med musköter.

Walpurgis bortglömda barockopera med dess tidlösa innehåll har plockats fram av den fristående operagruppen Den andra operan vars inriktning är kvinnliga tonsättare. De samarbetar här med Kamraterna, som specialiserar sig på mindre kända verk av kända tonsättare och som vid det här laget är en kraft att räkna med på Sveriges sommaroperascen. 

Könsdrift trumfar alltså könskrig.

Intrigen är enkel. Amasonerna är i krig med skyterna och samtidigt ska Talestri (Hanna Fritzson med mjuk fin ton) krönas till amasonernas nya drottning, bara det att hon har fattat tycke för prins Orontes (Wiktor Sundqvist). Könsdrift trumfar alltså könskrig.

Med sin ständiga aktualitet hade ”Amasonernas drottning” kunnat bli en fullträff, men tyvärr faller det mycket på Ditte Hammars regigrepp. Talreplikerna levereras med en pondus som tillfaller en amatörteatergrupp vilket i bästa fall leder till oavsiktlig komik och i sämsta fall leder tankarna till illa spelad rymdlajv. 

Och det är synd för visst finns det en hel del fina sångnummer – tredje akten är som ett chorus line där sångarna en efter en får briljera i läckra arior ackompanjerade av danska Damkapellet under ledning av den hurtige cembalisten Marcus Mohlin – mest lysande är den säkra mezzosopranen Linnéa Andreassen.

Att rikta strålkastaren mot opera skriven av kvinnor är mer än lovvärt. Men man ska inte förblindas av det behjärtansvärda, Walpurgis opera hade förtjänat ett bättre öde.

Loretto Villalobos är kritiker på Expressen Kultur.