Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Vackra kroppar undgår allt analytiskt motstånd

Nina Zanjani och Ana Gil de Melo Nascimento. Foto: © Sören Vilks
Douglas Johansson. Foto: © Sören Vilks.
Hanna Nordenhök. Foto: SARA MORITZ / NORSTEDTS

Hanna Nordenhök ser "Hålla andan" på Dramaten.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

TEATER | RECENSION. I det brittiska stjärnskottet Zinnie Harris pjäs "Hålla andan", som nu sätts upp på Dramaten i regi av Lena Endre, har en kvinna tillfälligt sex med en man hon träffat på en bar. 

Efter ett ömsint uppvaknande i gryningen tillsammans vill mannen, spelad av Jonas Malmsjö, betala henne, spelad av Nina Zanjani, för natten. Kvinnan Dana, som är en akademiker mitt i karriären som forskar på hur företag kan använda psykoanalytiska insikter om känslomekanismer vid ekonomiska transaktioner, blir bestört. 

Mannen, som säger sig vara högt uppsatt inom FN, hävdar att han är en demon – och att hon går att köpa. Men trots att han efter grälet som uppstår bevisligen klär på sig kläderna och går, lämnar han henne inte utan tar henne i besittning, samtidigt som det över hennes kropp sprider sig underliga sugmärken eller bett som efter en varg. 

Mötet med mannen blir startskottet på en nedåtgående spiral i drömspelslika sekvenser pendlande mellan komik och skräck – demonen har bosatt sig i Danas huvud och snart reser hon med sin gravida syster på en resa genom ett sönderfallande Europa på vilken hon kommer att förlora allt. 

Undergångsstämning

När scengolvet i Målarsalen mot slutet av pjäsen illavarslande reser sig, förvandlas det precis till det sluttande plan texten försöker skildra – lika halt som de sluttande bänkarna i parker och på tågstationer, konstruerade för att förvisa de människor som behöver men inte har någonstans att sova ur stadsbilden. Och lika omöjligt att hålla sig kvar på som det gungande däcket på den flyktingbåt där den tidigare så framgångsrika Dana och systern slutar. 

Undergångsstämningen till trots är Harris pjäs, som jämförts med verk av Sarah Kane och Mark Ravenhill, en ganska tunn sak. Dess politisk-moraliska budskap är snabbt avkodat. Textens styrka ligger möjligen i hur den skildrar det katastrofens grepp händelseförloppet gradvis sluter Dana i, som i en demonisk omfamning. 

Men även om enskilda skådespelare gör fina insatser, som Nina Zanjani som ibland briljerar som Dana med skräcken lysande ur ögonen medan hennes tidigare så trygga och lyckade liv steg för steg går henne om intet, blir vad som borde gestalta en krisutveckling i Endres regi ett bitvis alltför skiktlöst scenberättande – i sina värsta stunder en skrikteater där svängarna hela tiden och av obegripliga skäl tas ut maximalt.

Jonas Malmsjös demon

Den koreograferade sexakt som inleder föreställningen mellan Zanjanis Dana och Jonas Malmsjös demon Jarron, bekräftar också min fördom om teatern som en plats där begäret efter vackra kroppar på ibland häpnadsväckande sätt undgår allt analytiskt motstånd. Man undrar hur en kvinnlig regissör av i dag, dessutom med lång erfarenhet av skådepelarkonst och sceniskt berättande, tycks helt oförmögen att göra den insikten.

 

Hanna Nordenhök är teaterkritiker på Expressens kultursida.

 

TEATER

HÅLLA ANDAN

Av Zinnie Harris

Regi Lena Endre

Översättning Björn Sandmark

Med Jonas Malmsjö, Ana Gil de Melo Nascimento, Hulda Lind Jóhannsdóttir, Douglas Johansson, Simon Norrthon, Nina Zanjani, Giovanni Bucchieri, Simon Norrthon, Joaquin Nabi Olsson
Bearbetning Lena Endre, Jacob Hirdwall

Scenografi Peder Freiij

Ljusdesign Emma Weil

Koreograf Giovanni Bucchieri

Kostym Ann Bonander Looft

Peruk och mask Linda Hyllengren

Dramaten, speltid 1 h och 50 min.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!