Unga Klaras nya pjäs påminner om proggig barntv

Ana Stanišić, Helena Thornqvist, Joel Mauricio Isabel Ortiz och Christopher Lehmann
Foto: Anna Classon.
Ana Stanišić, Joel Mauricio Isabel Ortiz, Helena Thornqvist och Christopher Lehmann.
Foto: Anna Classon.
Joel Mauricio Isabel Ortiz, Helena Thornqvist och Christopher Lehmann.
Foto: Joel Mauricio Isabel Ortiz, Helena Thornqvist och Christopher Lehmann.

Sveriges nationalscen för barn och unga ger en pjäs om gentrifiering.

Gunilla Brodrej ser Jasmin Sandras pjäs och tänker på 1970-talets barntv.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

TEATER | RECENSION. Minns ni barnprogrammet "Ville, Valle och Viktor"? De hemlösa gatuartisterna från 1970-talets barntv som gick till storms mot samhällets orättvisor – arbetare som slet vid löpande bandet och hormoslyr som förgiftade naturen. 

Sett med dagens ögon (och min pappas gubevars) var programmet vänstervridet. Jag tyckte det var roligt, Jörgen Lantz, Anders Linder och Hans Wigren var lätta att tycka om. Och åsikterna de anfäktade kändes naturliga. Man bör inte förgifta naturen och vara dum mot arbetare.

Ville, Valle och Viktor.
Foto: SVT

Man ska inte heller tvinga folk att flytta genom att höja hyran. Vilket hotar barnen i Jasmin Sandras pjäs ”Du måste flytta på dig” på Unga Klara i Stockholm, Sveriges nationalscen för barn och unga. 

Barnens – Eythan (Christopher Lehmann), Sheyma (Joel Mauricio Isabel Ortiz) och Salle (Helena Thornqvist) – värsta fiende (förkroppsligad i Ana Stanisics olika skruvade vuxenroller) är den annalkande gentrifieringen av deras bostadsområde. 

Ja, de kallar den just så, kämpar med uttalet av det svåra ordet. På 1970-talet hade man nog kallat det för exploatering och låtit scenen vara ett naturområde på väg att skövlas. 


LÄS MER – Timbro kommer att hata den här pjäsen


Hursomhelst – gentrifieringen inklusive snabbräls till stan innebär att hyrorna stiger så att fattiga familjer inte har råd att bo kvar. Salle måste flytta. Vännerna gör motstånd genom att kontakta hyresvärden, tjata till sig tre minuter i tv samt organisera en namninsamling som de lämnar till en kommunpolitiker. 

Men vore det inte för det humoristiska anslaget (som ska tillskrivas både regissören och den sympatiska ensemblen) skulle ”Du måste flytta på dig” kännas som 45 minuters beskäftig plakatteater. Och så var det ju med Ville, Valle och Viktor också. Liksom Hasse & Tages ”Äppelkriget” och ”Sopor” på den tiden. Det var roligt. Därför bra. 


LÄS MER – Skolgårdarna krymper när Stockholm växer 


Visst är det sant som de säger att "vi glömmer barnen när Stockholm växer". Men blir det inte lite konstigt att ett lyckligt slut innebär att bostadsområdet lämnas som det är. Vilket skick är det då som åsyftas? Är allt verkligen bra som det är? 

Men det viktigaste med den här pjäsen är känslan av att det är möjligt att förändra och påverka. Även om man är ett barn. Och att det är möjligt och fint att vara en i en kamratgrupp om tre. Det var nog det man tog med sig från "Ville, Valle och Viktor" också. Inte deras samhällsengagemang. Det man minns främst är den lekfulla, starka gemenskap de hade.


Teater

Du måste flytta på dig

Regissör och dramatiker Jasmin Sandra

Scenografidesigner Emma Dominguez

Kostym- och maskdesigner Daniela Krestelica

Ljusdesigner Johan Sundén

Ljuddesigner/kompositör Dijle Özlem Neva Yigitbas

Koreograf Ana Stanišić

Dramaturg Kristian Hallberg

Unga Klara, Stockholm

Ålder Lågstadiet

Gunilla Brodrej är kritiker och redaktör för ung och scenkonst på Expressen Kultur.


LÄS MER – Här är barnboken som var för politisk för Sveriges Radio