Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Troende muslimer framför obarmhärtigt kameraöga

Tina Pour Davoy i ”De kommer drunkna i sina mödrars tårar”.
Foto: Mats Bäcker.

Den inställda scenteatern gör nya försök på de digitala plattformarna.

Maria Edström ser Unga Klaras ”De kommer drunkna i sina mödrars tårar”. 

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

RECENSION. Nu trillar dom in, de digitala versionerna av teateruppsättningar som pandemin ställt in efter blott ett fåtal föreställningar live. Teater Galeasen gjorde en estetiskt medveten filmatisering av en redan uppskattad föreställning ”Är det krig än?” och nu kommer Unga Klaras digitala version av ”De kommer drunkna i sina mödrars tårar” efter Johannes Anyurus roman. En berättelse där nutidens liv för främst muslimer i Sverige flätas samman med ett dystopiskt framtidsplan – och som har något mycket filmiskt över sig, tänkte jag redan vid scenpremiären (recenserad 30/10) . 

Första akten som utspelas i scenografen Jenny Kronberg superrealistiska  serietidningsbutik är tydligt gjord för scenen. Unga Klaras styrka i det direkta publika tilltalet blir för stumt digitalt – den svävande bubblan mellan scen och salong uteblir av naturliga skäl. Men efterhand som rollfigurerna berättar och kryper närmare i närbild skapas en annan slags intim bubbla mellan mig och skärmen. 

Och då visar kameran hur vass ensemblen är Noor, spelad av Tina Pour Davoy  – en Indras dotter från framtiden – till Ester Claesson, Robin Keller, Rita Lemivaara och Davood Tafvizian som kreerar ett pärlband av pregnanta porträtt av IS-krigare, förläggare, kompisar. 

...förortskvarter som interneringsläger för muslimer, judar och andra ”Sverigefiender”...

Problematisk däremot är idealiseringen av Noors familj; Astrid Kakulis författande mamma och Bashkim Nezirajs mysige pappa, alltid till en slinga av Mikael Karlssons smäktande musik. På en scen kan detta slags sentiment som utmanar negativa stereotyper – som här av troende muslimer funka – men inför kamerans obarmhärtiga öga blir det sentimentalt.

Den andra akten som utspelas i den fruktade framtiden med förortskvarter som interneringsläger för muslimer, judar och andra ”Sverigefiender”, öppnas upp och lyfter av kamerans närvaro. 

Dervish-dansen är underbar med fart och djup i bilden och den kusliga Kallocain-stämningen får nog fler än mig att att såväl rysa som gråta.


Digital teater

DE KOMMER DRUNKNA I SINA MÖDRARS TÅRAR

Av Johannes Anyuru

Regi och bearbetning Farnaz Arbabi

Filmproduktion Karl Oskar Gustafsson och Milja Rossi

Dramaturger Marie Persson Hedenius och Jens Ohlin

Scenografi Jenny Kronberg

Kostymdesign Elin Hallberg

Musik Mikael Karlsson

Ljusdesign Johan Sundén

Maskdesign Erika Nicklasson

Unga Klara i samarbete med Uppsala stadsteater digitalt på Voyd

Speltid 2.10 t.



Lyssna på ”Lunch med Montelius”

https://embed.radioplay.io?id=78147&country_iso=se

En omtalad podd från Expressen Kultur – som tar er med bakom kulisserna i kulturvärlden. Med två av kultursidans stjärnor: Martina Montelius, teaterdirektör och författare, och kritikern Gunilla Brodrej. Podden är en hyllning till alla kulturtanter där ute oavsett kön.