Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Tillbaka till antiken med zumba och en flaska rött

Foto: Emmalisa Pauly
Sandra Stojiljkovic i ”De skyddssökande kvinnorna”.Foto: Emmalisa Pauly.
Foto: MIRIAM PREIS

”De skyddssökande” handlar om valet mellan medmänsklighet och egennytta.

Sara Berg ser en tragedi som hade behövt en annan bearbetning.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

RECENSION. Scenen är en amfiteater och på den står arton skyddssökande kvinnor, draperade i grälla tygsjok ovanpå vanliga kläder. De har flytt från Egypten till Grekland för att undkomma tvångsgifte, men en mjäkig kung Pelasgos (Erik Borgeke) vill inte fatta några politiska beslut på egen hand, utan låter folket pröva kvinnornas asylskäl i en demokratisk omröstning. De får stanna, trots att detta riskerar att utlösa ett krig länderna emellan.

Man kan förstå att det är lockande att sätta upp den grekiske dramatikern Aischylos 2 500 år gamla tragedi igen. Temat är evigt: är det viktigast att rädda en medmänniska i nöd eller att värna om sin egen trygghet? Än i dag har vi maktfullkomliga män, utsatta flyktingar och skepsis mot dem som är annorlunda.

Allt krut på de sjutton unga, nyrekryterade kvinnorna.

Men formen är svår; det finns i princip ingen dialog, utan historien berättas av de skyddssökande kvinnorna i kör. I den uppsättning som spelades i Stockholm förra året, hade man skalat bort kören helt, men i Malmö har regissören Simon K. Boberg gjort tvärtom och lagt allt krut på de sjutton unga, nyrekryterade kvinnorna under ledning av skådespelaren Sandra Stojiljkovic.

De gör ett strålande jobb utifrån förutsättningarna: sjunger fram ett långt, snårigt manus – felfritt och i vackra stämmor – och utför en bitvis avancerad danskoreografi som påminner obegripligt mycket om fridans och zumba.

Men håller den urgamla tragedin fortfarande? Njä. Åtminstone inte när man som här försöker ligga så nära originalutförande som möjligt; man inleder till och med föreställningen med att offra en flaska rött till dansens och vinets gud Dionysos ära.

Danskoreografi som påminner obegripligt mycket om fridans och zumba.

Att nästan ingenting ageras fram utan enbart förmedlas med sång, gör upplevelsen något enahanda. Och bristen på tydliga dramaturgiska effekter – jag oroar mig till exempel aldrig över kvinnornas öde – hjälper inte.

Teaterkonsten har kommit långt sedan antikens tid och jag hade hellre sett en modern föreställning med utgångspunkt i Aischylos.

Teater

De skyddssökande kvinnorna

Efter Aischylos

Översättning Helena Fagertun

Bearbetning David Greig

Regi Simon K. Boberg

Kompositör John Browne

Scenografi och ljusdesign Edward Lloyd Pierce

Körinstudering Sofia Söderberg

Sångcoach Marte Schau

Kapellmästare och arrangemang Bebe Risenfors

Koreografi Anja Gaardbo

Dramaturgi Felicia Ohly

Intiman, Malmö

Speltid 1.5 t.

Sara Berg är kritiker på Expressen Kultur.

I tv-spelaren ovan visas ett samtal på Bokmässan i Göteborg där skådespelaren Jonas Karlsson och dramatikern Martina Montelius pratar om att skriva för ljudböcker. Moderator: Gunilla Brodrej.