Gå till innehåll

Hoppsan!

Ett tekniskt fel har uppstått. Din skärm är smalare än innehållet på denna sida. Vill du visa Expressen i ett bättre anpassat format?

Du kan alltid välja vilket format sidan ska visas i, i sajtens sidfot.

Teatral dekonstruktion av det forna Jugoslavien

Göran Engman och Natalie Sundelin i ”3 vintrar”.
Foto: Micke Sandström

”3 vintrar” av Tena Štivičić har Sverigepremiär på Uppsala Stadsteater. 

Loretto Villalobos får upptäckarlustan väckt av ett teaterexperiment.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

RECENSION. Tena Štivičić familjeepos ”3 vintrar” utspelar sig under fyra generationer i det forna Jugoslavien, från efterkrigstidens införande av kommunismen till dess fall, ett Balkankrig som kommer och går, och senare Kroatiens inträde till EU. Historiens stora berättelse växelverkar med familjen Kos små – de tre nedslagen i familjens liv utgör en inflyttning, en begravning och ett bröllop.

Ett hus, en familj, tre rum och tre tidsepoker är representerade i Ulla Kassius scenografi i Lilla Scenens förmak på Uppsala Stadsteater. Karl Marx ord ”historien upprepar sig, först som tragedi sen som fars” ovanför dörrposterna är som magiska besvärjelser som förflyttar genom tid och rum. Rekvisitan hjälper till som tidsmarkörer: en oljemålning, en Singersymaskin, en fototapet, en Leninbyst och Titos profil i en mässingsplakett. De interaktiva momenten med knappar som aktiverar korta anekdoter väcker nyfikenhet och lust att utforska.

Historiens stora berättelse växelverkar med familjen Kos små – de tre nedslagen i familjens liv utgör en inflyttning, en begravning och ett bröllop.

Anja Suša, som liksom Londonbaserade dramatikern Tena Štivičić, tillhör det forna Jugoslaviens diaspora angriper pjäsen genom en teatral dekonstruktion av minnet. För om förmaket till scenen myllrar av föremål i bebodd plats så är själva spelplatsen ett naket scenrum med en vit plastmatta på golvet. Skådespelarna sitter bland publiken, brister då och då ut i sång med Balkansschlagers och förhandlar om minneskonstruktionen genom att ge varandra platsanvisningar. Tonen är tidvis absurdistisk, och spelet likaså, där rollfigurernas impulser framträder inför vidöppen ridå. 

Det är inledningsvis ganska påfrestande för åskådaren, inte minst för att skådespelarnas manierade spelstil inte låter oss att landa i individernas identitet. Och det är dessutom en tretton man stor ensemble att hålla reda på, med en del rolldubbleringar. Men poängen är inte att framföra ett psykologiserande familjedrama, utan snarare ett polyfont kalejdoskop av positioner i ett 70 år långt händelseförlopp. Som ett riskfyllt koncept där teatern aktualiserar det ständigt förgängliga med nuet är det ett välfunnet experiment.

Teater

3 vintrar

Av Tena Štivičić

Översättning Amanda Svensson

Regi Anja Suša

Scenografi Ulla Kassius

Kostym Maja Mirković

Koreografi Damjan Kecojevic

Kompositör Igor Gostuški

Dramaturg Marie Persson Hedenius

Ljus Mats Öhlin

Mask Agnes Krasse

Uppsala stadsteater

Speltid 3 t.

Loretto Villalobos är kritiker på Expressen Kultur.

I tv-spelaren visas Kultur-Expressen. Denna gång med Eva Beckman och Daniel Sandström i debatt efter Gokväll-stormen.