Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Teatern – en plats för den som inte uthärdar livet utanför

Sven-Bertil Taube och Krister Henriksson i "Påklädaren".Foto: Sören Vilks
Ensemblen i "Påklädaren" av Ronald Harwood i regi av Eva Dahlman.Foto: Sören Vilks
Ensemblen i "Påklädaren" av Ronald Harwood i regi av Eva Dahlman.Foto: Sören Vilks

Två maffiga manliga huvudroller står i fokus i Dramatens "Påklädaren".

Maria Edström ser en komedi som rymmer en tragedi.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

RECENSION | TEATER. Ronald Harwoods pjäs ”Påklädaren” handlar om ett tredje klassens teatersällskap i England under andra världskriget. Bomberna faller, männen är inkallade och ensemblen består av ”vanföra, kvinnor och fikusar” som Sir, stjärnskådespelare och teaterchef beskriver det. Kvällens föreställning av ”Kung Lear” ska strax börja men huvudrollsinnehavaren har själv börjat bli lika gammal och förvirrad som Shakespeares kung. 

Pjäsen är skriven 1980 och känns på en gång gammalmodig och aktuell. Å ena sidan handlar den om samma saker den senaste tidens storm runt teatern handlat om; genikult, sexuella trakasserier, maktmissbruk. Å andra låter sig detta konventionella och flitigt spelade stycke av brittiskt märke inte helt självklart passa in i vår samtid.

Maffiga manliga huvudroller

Två maffiga manliga huvudroller har allt fokus. Sir spelas av den 83-årige Sven-Bertil Taube med en musikalitet och en diktion på en magnitud vi sällan hör på svensk scen numera. Och Norman, hans trogna påklädare – med en ironisk, servil, aggressiv och kärleksfull svada gör Krister Henriksson antagligen sitt livs roll!

Runt deras ojämlikt symbiotiska relation kretsar Kristna Törnqvists sakliga Hennes Nåd, Lena Endres ordentliga inspicient och den unga Irene spelad av Tiril Wishman Eeg-Henriksen som Sir helt självklart tafsar på. ”Dags att åldras” uppmanar Norman milt. 

En teater utan tyranner

Den upproriske Mr Oxenby spelad av Michael Jonsson som vill ha en teater utan tyranner får svaret: vem ska styra en sådan teater?

 

LÄS MER – von Brömssen och Wollter i "Påklädaren" på Göteborgs stadsteater

 

I regissören Eva Dahlmans ömsint teatrala uppsättning handlar Harwoods pjäs inte främst om maktstrukturer utan om kärlek, liv, död. En komedi som gömmer en tragedi.

För Norman är teaterns värld en plats där, som han säjer, smärtan går att bära – en plats för den som inte uthärdar livet utanför. Och utan Sir, utan teatern har Norman ingen plats, i en helt grundläggande, existentiell mening. Så vacker och hemsk blir teaterns värld i ”Påklädaren”.

 

Teater

”Påklädaren” 

Av Ronald Harwood

Översättning Magnus Lindman

Regi Eva Dahlman

Scenografi och kostym Magdalena Åberg

Ljusdesign Ellen Ruge

Ljuddesign Johan Adling

Peruk och mask Barbro Forsgårdh

Dramaten i Stockholm

Speltid 2.20 t.

 

 

Maria Edström är kritiker på Expressens kultursida. Läs fler texter här.