Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Sylvassa solister i Pahkinens nya svarta

Ur "Monolit Polygon" av Virpi Pahkinen. Foto: José Figueroa
Ur "Monolit Polygon" av Virpi Pahkinen. Foto: José Figueroa
Ur "Monolit Polygon" av Virpi Pahkinen. Foto: José Figueroa
Margareta Sörenson. Foto: OLLE SPORRONG
Ur "Monolit Polygon" av Virpi Pahkinen. Foto: José Figueroa

Virpi Pahkinen refererar dansmässigt till asiatiska och mystiska dimensioner.

Margareta Sörenson ser ett signalsystem från en annan värld. 

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

DANS | RECENSION. Kanske är "Monolit Polygon" på Kulturhuset Stadsteatern det största och vackraste dansverk som Virpi Pahkinen har skapat. Teckenspråk, kroppstecken, två sträckta fingrar som pekar snett nedåt i ett golv. Två händer som kupas så att de bildar en prydlig kub - och så tjugo sådana handkuber, handkupor i luften. Verkets aningen krångliga namn, "Monolit polygon", är ovanligt rättframt och konkret. Monolit i meningen ett och ett helt, polygont eftersom alla geometriska former provas, tänjs och omformuleras.

 

 

Länge var Virpi Pahkinens signum stringenta solon där hon tycktes kunna få en fot att kila runt hörnet av sin egen kropp och dyka upp som en främling vid andra sidans öra. Men på senare tid har hon gjort verk för en hel ensemble och hon har återkommande dansat med väl profilerade manliga dansare. Pontus Sundset Granat hör till dem, och här dansar han med två andra finslipade män, Thibault Monnier och Philip Sundset Granat. Och självklart Virpi Pahkinen, samt Hui-Han Hu Gustavsson, ett kraftpaket med runda hörn. 

Hui-Han Hu Gustavsson. Foto: José Figueroa

De fem solisterna omges av tjugo svartklädda unga dansare, ännu under utbildning vid Balettakademien. Verket vilar på spänningsfält mellan de många och de få, alla blir bärare att ett rörelsemönster i olika svängningstal, men med gemensamma nämnare som armarnas strikta lyft och vinklar, och händernas signalsystem av fällda handleder, fingerpek, solfjädersvisa utbredning. 

Hemliga besvärjelser

Kompositionen varvar den stora gruppen med de färgstarka, sylvassa solisterna. Pontus Sundset Granat på tåspets – en dansande satyr; Thibault Monnier – en majestätisk schaman, Philip Sundset Granat – en blått gnistrande djinn. I den lent sotsvarta ljussättningen dyker de upp ur intet, som framlockade av hemliga besvärjelser. 

Virpi Pahkinen refererar dansmässigt till asiatiska och mystiska traditioner. Men man behöver inte följa med ut i de andliga ångorna; för mig räcker det fint att se kraftfälten mötas och skiljas, tecknen tätna och upplösas, ljuskäglor skiva mörkret i bitar. 

 

DANS

Virpi Pahkinen

Monolit polygon

Ljusdesign Tobias Hallgren och Lumination of Sweden

Musik Jonas Sjöblom och Frédéric Chopin

Producent Birna Bolladóttir Wallin och Bohm Bohm Room

Kulturhuset, Stockholm

Speltid 1 t.

Margareta Sörenson är kritiker på Expressens kultursida.

 

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!