Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Strävsamma skådisparet tar saken i egna händer

Gunilla Röör och Per Sandberg i ”Par i narrar”.Foto: Bengt Wanselius.

Gunilla Röör och Per Sandbergs pjäs handlar om sorg inför åldrande, sjukdom och död.

Margareta Sörenson ser snälla narrar i en stygg tid.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

RECENSION. Gunilla Röör och Per Sandberg är runt 60 båda två och ett par också privat sedan utbildningsåren. Båda har varit skådespelare på Stockholms stadsteater sedan dess och antalet roller de spelat är svindlande – runt ett femtiotal vardera på teatern, film och annat oräknat.

Så mycket erfarenhet, så mycket yrkesskicklighet med andras ord och i regi av förnämliga konstnärer som Suzanne Osten. Nu har de gjort allt själva, vilket säger något om skådespelarens längtan att vara något annat än blott andras verktyg. Dessa två aktörer litar på varandra, och deras förtjusning över att vara klädda i narrkåpa och hosor i rött är barnsligt gripande, och vuxet träffande. 

Narren, till skillnad från clownen, har ett särskilt uppdrag i att säga sanningen, våga vara motvalls, se bortom det närmaste, och gärna, luta sig mot poesin som Shakespeares narrar: och regnet det regnar vareviga dag.

Men att vara narr och våga häckla, kritisera och driva med makten har aldrig varit enkelt. Den medeltida narr som Röör och Sandberg refererar till är en outsider och en observatör, drastisk och lyrisk i lika mått. Den drygt timslånga uppsättningen är strösslad med citat, från Ingmar Bergman, Staffan Westerberg, Lars Forssell och Kent Andersson. De är texter som glimrar till, men strax är borta för andra infall och associationer. 

Att vara narr och våga häckla, kritisera och driva med makten har aldrig varit enkelt.

En tankefigur som återkommande pinglar med mössan är sorgen inför åldrande, sjukdom och död. Vid 60 står det klart att all tid i världen inte finns kvar. Inget att göra åt! Det var säkert viktigt och stort för de två skådespelarna att skapa detta, att få laborera i en tid då allt och alla ska ”leverera”, också på en teater. 

Kloka insikter om teaterkonstens väsen föder då och då ett leende, men yxigt dansande föder frågor, och vem i alla himlars namn skulle inte hålla med om det som sägs i denna teatertimme? ”Par i narrar” handlar om ett imponerande långt yrkesliv i Thalias tjänst, men saknar en kvalificerad text och en regissörs kritiska och samlande blick. 

Teater

Par i narrar

Av och regi Gunilla Röör och Per Sandberg

Scenografi Robert Karlsson

Kostym Gudrun Rösnes

Ljus Anders ”Shorty” Larsson

Mask och dockdesign Susanne von Platen

Komposition Rikard Borggård

Narröga Anna-Lo Fjellström

Kulturhuset Stadsteatern på Teater Giljotin, Stockholm

Speltid 1.10 t.

Margareta Sörenson är kritiker på Expressen Kultur.

Hur skriver man så det låter bra? Två författare pratar ljudbok:

Författaren och skådespelaren Jonas Karlsson diskuterar ljudböcker med författaren och dramatikern Martina Montelius. Moderator: Gunilla Brodrej