Hoppsan!

Ett tekniskt fel har uppstått. Din skärm är smalare än innehållet på denna sida. Vill du visa Expressen i ett bättre anpassat format?

Du kan alltid välja vilket format sidan ska visas i, i sajtens sidfot.

Stora skådespelare i för liten föreställning

Lotta Tejle.
Foto: Patrik Bogardh.
Ann Petrén.
Foto: Patrik Bogardh
Ann Petrén och Lotta Tejle.
Foto: Patrik Bogardh
Lotta Tejle och Ann Petrén.
Foto: Patrik Bogardh

Ann Petrén och Lotta Tejle spelar två skådespelarsystrar som delar hus och ålderdom.

Margareta Sörenson tycker att de hade kunnat få gräva djupare på Riksteatern.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

RECENSION. Ann Petrén och Lotta Tejle förtjänar alla tänkbara medaljer för mycket långa och storartat varierat skådespelararbete. Båda med välutvecklad känsla för det halsbrytande, det tragikomiska, det överraskande förklätt i vanlighetens kläder. Det är Ann Petrén som fått idén till In memoriam, och velat göra denna duett med Lotta Tejle och så har dramatiker och regissör vidtalats.

Referenserna till amerikanska filmskräckisar är uppenbara och viljan att bygga upp en psykologisk thriller markeras med synliga symboler. Men den inre hotfulla laddningen på en teaterscen bor inte i en avryckt telefonsladd.  Två skådespelarsystrar delar hus och ålderdom. Den ena systern, spelad av Ann Petrén, har varit barnstjärna och tappat fotfästet för resten av livet. Den andra, spelad av Lotta Tejle, har haft stora framgångar som vuxen skådespelare och har kunnat köpa det numera alltför stora huset där de två hatälskar varandra dagarna igenom. 

Berättelse, regi och spel ser inte ut att ha funnit varandra.

Åldrandets fulhet, beroende och hjälplöshet är lätta att känna igen. Det specifika med skådespelarens exponering och oklarheterna kring individens domän i en gränslös medial uppmärksamhet flimrar dessvärre hastigt förbi, ständigt på kollisionskurs med praktiska sceniska bestyr. Berättelse, regi och spel ser inte ut att ha funnit varandra. 

Föreställningen är en dryg timme lång och skildrar i fragment livet som det blev för dessa två kvinnor. Inledningsvis är det oklart vem av de två som är mest skadad eller galen, efter ett tag klarnar bilden. Men en timme är alldeles för kort för att kunna gräva djupare i problematiken. 

Lotta Tejle som spelar den något mindre förvirrade systern sitter i rullstol. Hon är hänvisad till nyanser och tvetydigheter, och spelar finstilt med humor och elegans. Ann Petrén målar med breda penslar och är rörlig för två. Att tematiken svischar förbi är tråkigt, men att två genomskickliga aktriser inte får använda sin fulla potential är sorgligare.  


Teater

IN MEMORIAM

Manus, koncept & regi Emanuelle Davin

Regi Anna Novovic

Dramaturg Magnus Lindman och Edward Bromberg

Scenografi och kostym Annika Nieminen Bromberg

Ljusdesign Sofia Linde och Hannele Philipsson

Ljuddesign Magnus Ericsson

Maskdesign Linda Sandberg

Med Lotta Tejle och Ann Petrén

Riksteatern, turné

Speltid 1.10 t.


Margareta Sörenson är kritiker på Expressen Kultur.


De kommer sondmata Lisa Nilsson

https://embed.radioplay.io?id=102825&country_iso=se

PODCAST. Kulturlivet med Lisa Nilsson i spetsen har fått nog, Martinas ofrivillige halvbrors nya självbiografiska roman leder till en fantastisk idé. Dessutom: Gunilla tittar konstigt på Lars Lerins nya tv-serie.