Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Skådespelarna blir blötare och blötare

Christoffer Svensson, Wahid Setihesh, Jakob Urman, Carita Ivanova, Hamadi Khemiri i ”Berusade”.
Foto: Foto Hans Malm.
Karin Franz Körlof.
Foto: Foto Hans Malm.
Melinda Kinnaman och Torkel Petersson.
Foto: Hans Malm.

Adam Vyrypajevs ”Berusade” är en pjäs om fylla och livsglädje.

Hanna Johansson ser en blöt tillställning på Dramaten play.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

RECENSION. Att dricka som en svamp kallar man det när någon häller i sig sprit med samma effektivitet som en tvättsvamp suger i sig vatten. Som i en pjäs av Edward Albee eller Eugene O’Neill, där fyllan tilltar i takt med att dansen kring en mer eller mindre uttalad konflikt intensifieras. I Ivan Vyrypajevs engagerande och fartfyllda pjäs ”Berusade” på Dramaten play kastas publiken i stället direkt in i fyllan, och i de kaotiska möten, bråk och ömhetsbetygelser som följer.

Fyra konstellationer av berusade människor avlöser varandra i pjäsens första del. I den andra delen mixas sammanhangen, rollfigurernas vägar korsas på gatan och på busshållplatsen i regnet, där de stångas eller omfamnar varandra samtidigt som de sluddrande diskuterar Gud, kärlek, tomhet, döden. Allt medan de bokstavligen blir blötare och blötare. I Magdalena Åbergs scenografi är scenen täckt av vatten som glittrar och sprängs när någon slår näven i det eller halkar.

Scenens mörka vatten skapar en bild av fyllans tunnelseende.

Det är en otrolig scenografi i Torben Lendorphs ljusdesign och en stor orsak – kanske faktiskt den största – till att föreställningen blir så fängslande. Hur det hade varit att uppleva detta i rummet går bara att fantisera om, men även på film är intrycket häftigt och intensivt. Scenens mörka vatten skapar en bild av fyllans tunnelseende: som om skådespelarna befann sig på botten av en brunn. Dessutom ger det en känsla av fara, särskilt när Melinda Kinnaman, Siham Shurafa och Torkel Petersson rör sig i en imponerande snubbelkoreografi på en sned plattform en bit ovanför vattenytan. Scenografin förhöjer det redan starka skådespeleriet och aktiverar texten. 

Jag kommer snart att tänka på ett annat slags svampar, inte sådana som suger upp utan som växer i intrikata system av mycel, varken djur eller träd. I ett berusat tillstånd kan en känsla uppstå av att stå i kontakt med världen och evigheten genom små, tunna trådar, en känsla av att vara invecklat levande men utan tankar. 

”Livet är kärlek”, säger den unga ensamma Marta (Karin Franz Körlof) till Gustav (Shanti Roney), en gift man hon alldeles nyss har träffat, med en röst som om hon ständigt befinner sig sekunder från att börja hicka utan att någonsin göra det – mycket bra. ”Det visar sig att livet är kärlek”, upprepar hon, en typisk packad svampreplik. Precis innan har hon talat om plastmänniskor som bara ”knullar, frossar och sover.” Hon och de andra människorna i ”Berusade” vill inte sova. De vill vara vakna, de vill ”höra Guds viskning i sina hjärtan”.

I ljuset av det kan man, trots all ångest och smärta, tänka på den som en pjäs om livsglädje, eller med ett annat ord: närvaro. Insikterna om Gud och livets mening som man uppnår i svamptillståndet må vara banala, men ”Berusade” är vild, underhållande teater.


TEATER

BERUSADE

Av Ivan Vyrypajev

Översättning Janina Orlov

Koreografi och biträdande regi Lars Bethke

Scenografi och kostym Magdalena Åberg

Ljus Torben Lendorph

Peruk och mask Sofia Ranow Boix-Vives, Anne-Charlotte Reinhold

Med Gerhard Hoberstorfer, Johan Holmberg, Albert Häggblom, Carita Ivanova, Hamadi Khemiri, Melinda Kinnaman, Karin Franz Körlof, Sofia Pekkari, Torkel Petersson, Shanti Roney, Wahid Setihesh, Siham Shurafa, Christoffer Svensson, Jakob Urman, Nadja Weiss

Regi Tobias Theorell

Dramaten play 

Speltid 2.15 t.

Hanna Johansson är författare och kritiker på Expressens kultursida. Hennes debutroman är ”Antiken”. 


Lyssna på ”Två män i en podd”

https://embed.radioplay.io?id=83138&country_iso=se

En sökande podd från Expressen Kultur – om manlighet, kärlek och ensamhet. Med två av kultursidans främsta namn: Radiostjärnan Eric Schüldt och Daniel Sjölin, författare och tv-profil. Självhjälp för intellektuella.