Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Singapore i en stor ask

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

FAKTA

SEX.
VÅLD.
BLOD.
ÄCKEL | Av Alfian Bin Saat | Teater Tribunalen, Stockholm

Just nu spelas

den unge singaporianske dramatikern Alfian bin Saat på två Stockholmsscener: 3-D en optisk trilogi på Elverket, och i helgen hade Sex. Våld. Blod. Äckel premiär på Tribunalen. Michael Jonsson och Nils Poletti Såg man bara Elverkets pjäs, skulle man inte förstå uppmärksamheten. 3-D är ett platt samtidsutsnitt av urbanitetens myllrande ensamhet. I några ögonblick bränner det till, tack vare Ola Rapace, annars domineras föreställningen av ganska daterade uttryck: I storstaden är folk ledsna innerst inne, men de har koola solglasögon och tittar på musikvideor, rätt in i tidens hjärta! Hem och skola kunde inte ha sagt det tydligare. Samma liksom platta tittskåpskänsla möter på Tribunalen. Men i Richard Turpins föreställning finns en utifrånblick på enkelheten, en tjockt understruken teatralitet och klassiskt illusionsbruten estetik som tar en i besittning, via Sören Brunes scenografi. I några av de sex tablåerna är en stor vit låda till scen placerad i teaterrummet. Omkring lådscenen står sminkbord och hänger repanordningar. Allt är till synes synligt och scenbygget utnyttjas glupskt och överraskande.

Singapores

historia vecklas ut, som en fråga om makt, begär och gott uppförande. I scen efter scen centrifugeras temat så frenetiskt, att det som är samhälle och politik, och det som är individ och begär, till slut är helt omöjligt att separera. En 40-årig oskuld tar för sig av en thailändsk gästarbetare, medan gästarbetaren kallar henne för "hora", en viktoriansk dam är slav under begäret till sin kinesiska tjänsteflicka. Med bin Saat förstår man nationer genom det grumliga förbundet mellan kärlek och makt, mellan givna hierarkier och de som uppstår av förtäckta lustar, av att en älskar och en tackar nej. Sex. Våld. Blod. Äckel är ett slags popvariant av in-yer-face-teater, en mer rosa och hjärtformad attack, där transorna kan ta makten över aggressiva målbrottspojkar. Men "pop" betyder ju också känsla - här finns smäktande och smärtsamma berättelser om övergrepp och skavande sexuella identiteter, färgade av drömmar om körsbärsblommor.

Tre timmar

är jävligt lång tid på en teaterbänk, och det mest studentikost gapiga numret om en Nordpolsexpedition är rent strykmaterial. Men uppsättningens energi av dramatisk helaftonsshow, med skådespelare som leker intensivt och som verkar gilla texten de arbetar med, gör en glad över att Tribunalen spelar Alfian Bin Saat.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!