Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Scenkonsten måste bygga nya vägar nu

Publikbild från Dramaten.Foto: Sören Vilks

Debatten om teaterns framtid har präglats av partsinlagor.

Marianne Lindberg de Geer har några konstruktiva förslag.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

REPLIK. I debatten som drogs i gång av John Hilton i DN Kultur om teaterns framtid har rader av teaterfolk talat, mest i egen sak. Om bara deras ämnesområde får större utrymme, så kommer teatern att stiga upp som en fågel Fenix igen, pjäserna åter ta höjd och publik strömma till.

Ingen har talat om för mig varför jag ska göra mig omaket att köpa en dyr biljett, som ibland kostar mer än en månads Netflix, kliva ur fåtöljen när jag äntligen landat i den efter a days work, tvätta mig under armarna och maka mig i väg med bil, buss eller tunnelbana till Teatern, för att se något osäkert kort, för att sen komma hem sent och vara trött på jobbet dan därpå, när jag nedsjunken i soffan, klädd i pyjamas med en varm kopp te i handen, kan prenumerera på dramatik genom de streamingtjänster som nu finns att tillgå med högklassiska filmer och serier?

Det är oss emellan, inget fel på dagens teater, det var i alla fall inte bättre förr, vad än Leif Zern säger om att den har slutat tänka. Tvärtom, skulle jag säga, teaterkonsten har inte varit mer varierad än nu.

Teatern, om den vill hänga med in i framtiden, måste bygga nya vägar.

Litteraturen har haft samma svacka med vikande intresse, men har nu blivit mer lättillgänglig, genom ljudböckerna. Vi kan lyssna på våra favoritböcker, när vi har tid. Vi kan också lyssna till samtal kring det vi läst, och själva delta, genom sociala medier och poddar. 

Teatern, om den vill hänga med in i framtiden, måste bygga nya vägar. Snart är vi kulturtanter, som burit upp teatern, döda. Vad händer då med scenkonsten?

Så hur ska teaterns framtid te sig i det landskap av alternativ kultur som kommit till sedan mitten av nittonhundratalet?

Själv vill jag se mer helkvällar, med ett glas vin i foajén, höra regissören eller någon ur ensemblen berätta något intressant om kvällens föreställning, ensemblens intention kanske, sedan se föreställningen, därefter en kortare paus då något litet tilltugg och något att dricka serveras, och därpå ett gemensamt samtal, med regissör och skådespelare, kring hur vi, publiken upplevt det hela. Mycket utvecklande för båda parter om ni frågar mig.

Marianne Lindberg De Geer är konstnär, dramatiker och regissör och skribent på Expressen Kultur.

Varför hatar alla postmodernismen?

Den är ett skällsord i samtidsdebatten, men få har förstått vad den egentligen är. Professor Frida Beckman och Expressens Victor Malm reder postmodernismen i veckans Kultur-Expressen. Programledare: Daniel Sjölin.