Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Så här nära har vi till våra kroppar

Jiri Kyliáns "Wings of Wax", en del av dansprogrammet Kylián/Ek/Naharin med Kungliga Baletten. På bilden: AdiLiJiang Abudureheman, Desislava Stoeva och Julien Keulen.Foto: Carl Thorborg
Mats Eks "överbord", en del av dansprogrammet Kylián/Ek/Naharin med Kungliga Baletten. På bilden: Daria Ivanova. Foto: Carl Thorborg
Ur ”Minus 16”. Kungliga Operans dansare.Foto: Carl Thorborg / Bilden får endast publiceras i pressammanhang el

Dansens tre giganter tillägnas en helafton på Kungliga Operan.

Loretto Villalobos rörs till tårar.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

RECENSION. En ensam dansare i mörk kostym står och groovar på scen medan publiken på Stockholmsoperan hittar tillbaka till sina platser efter paus. Coola cha cha-rytmer, han improviserar, känner på musiken, kör en liten Michael Jackson-rutin, slår volter. Plötsligt multipliceras han till två, fyra, flera – det är som i The Matrix när mr Smith-agenten klonar sig till tusentals kopior. 

Publiken bjuds upp på scen.

Ohad Naharins ”Minus 16” är en av tre koreografier i Kungliga Operans nya helaftonsprogram tillägnat honom, Jirí Kylián och Mats Ek. Ett oemotståndligt engagemang präglar denna koreografi där dansarna formerar sig i en halvcirkel på stolar i en kumulativ dans och fraser upprepas och adderas till varandra till traditionell hebreisk musik. Publiken bjuds upp på scen och vad som skulle kunna ha varit ett moment av sekundärskam blir en extatisk glädjescen när dansovana människor provar sina kroppar och knixar sina höfter till latin beats. 

De får feeling, liksom jag som rörs till tårar av hur nära – och långt bort – vi har till våra kroppar. Där har vi Naharins gaga-pedagogik i praktiken.  

Vilken kontrast mot före paus och Kyliáns ”Wings of wax”, en favorit i repris på Operans scen där en ljusanordning går i omloppsbana kring ett upp och nedvänt naket träd över fyra dansande par. Vackert, meditativt men går inte under huden på samma sätt.

Kanske ett erotiskt omslutande.

Mats Eks pinfärska ”överbord” har petats in som ett intermezzo i Naharins verk och är som ett vattenhål i den totala uppsluppenheten. En ensam kvinna, snart också en man, till Fläskkvartettens musik. Det är en expansion av verket ”Wet woman” och en tematisk reprisering av tidigare verk som exempelvis ”Ställe” där dansen tycks gå ut på att möta materian hos ett bord. Det skapar distans, från exempelvis en omfamning, men ger också möjlighet till möten. Förtäringen av vattnet väcker associationer kring dynamiken mellan man och kvinna – kanske ett erotiskt omslutande av det åtrådda objektet. 

Dansen avslutas med att Daria Ivanova faller ner med en duns på golvet. Jag är själv golvad – av upplevelsen.

Dans

KYLIÁN/EK/NAHARIN

WINGS OF WAX

Koreografi Jiří Kylián

Musik H.I.F. Biber, John Cage, Philip Glass, J.S. Bach

Scenografi Michael Simon

Kostym Joke Visser

Ljus Michael Simon, Kees Tjebbes

ÖVERBORD (WOMAN WITH WATER)

Koreografi Mats Ek

Musik Fläskkvartetten

Scenografi Mats Ek

Kostym Mats Ek

Ljus Ellen Ruge

MINUS 16

Koreografi Ohad Naharin

Musik Dean Martin, Yma Sumac, Rolley Polley, Dick Dale, Tractor’s Revenge, Ohad Naharin, James Bowman, the Academy of Ancient Music, Marusha, Frédéric Chopin

Scenografi Ohad Naharin

Kostym Ohad Naharin

Ljus Avi Yona Bueno

Hovkapellet

Kungliga Operan

Speltid 1.40 t.

Loretto Villalobos är kritiker på Expressen Kultur