Så här blev Dramatens nationaldagssatsning

RECENSION. Först ser jag Dramatens digitala nationaldagspremiär ”Osäkerhetens tid”, ett monologprojekt med bidrag från hela Sverige och tänker: Är man inte trött på skärmar nu? Och på coronakopplingar? Vilka kommer titta? Sedan övergår jag till Folkteaterns i Göteborg digitala coronasatsning, ”Urgent drama” och ställer inte längre någon av de frågorna. 

För Folkteaterns nyskrivna kortpjäser av dramatiker från olika länder har så starka individuella uttryck att de fungerar som kortfilmer i egen rätt. Uppdraget var att skriva en konstnärlig reaktion på situationen just nu. Konstnärlig var ordet. Ensemblespel är tillåtet.

”It’s corona time” av Alejandro Lejva Wenger föreställer en mardrömslektion där eleverna med hög intensitet och hastighet ställer alla frågor om corona som vi alla gått och tänkt på. Annat har en vagare men väl så intressant koppling till läget. I finska Pipsa Lonkas ”Underskriften” ska ett anställningskontrakt skrivas på i ett sammanhang där tystnaden bryts av hemska vrål, som av smärta. 

Två av verken är galghumoristiska kring teaterns och skådespelarnas specifika villkor just nu. Den sorgligt sysslolösa skådespelaren som youtubar hemifrån ”full av ohämmat spelhumör” (tyska Maja Zades ”Ensam”). Eller paret som tittar på teater genom sina VR-glasögon och ändå, trots att ingen annan är där, hör de mer än vanligt hotfulla publikhostningarna (singaporianen Alfian Sa'ats ”Det hostas på teatern”). Jag blir riktigt upprymd av ”Urgent drama” därför att jag blir brydd, road och överraskad av upplevelserna.  Eftersom det är Folkteaterns ensemble som framför verken och Frida Röhl regisserar blir det trots texternas variation mindre spretigt som helhetsupplevelse. 

Men den lugubra kronan på verket är Ingela Olssons suveräna framförande av Athena Farrokzhads nyskrivna ”Osäkerhetens tid”.

Lite värre är det med nationalscenens nationaldagspremiär ”Osäkerhetens tid”, 20 korta monologer beställda från 20 av Sveriges scener från Kiruna till Malmö. Med tyngdpunkt på direkt tilltal rakt in i kameran. Men om man orkar klicka sig runt finns guldkorn: Fylligast trots noll repliker är Backateaterns ”Prolog ur Färgen från yttre rymden” med Ulf Rönnerstrand som galen professor i sitt laboratorium, Norrbottenteaterns monolog ”Drottningen” är lite småkul när den visar hur en usel regissör kan sabotera för en skådespelare. Och så Helsingborgs stadsteaters dumpade tjej i ”Stalker” med Karin Li Körsbärsdal i den bästa av raden telefonscener. 

Men den lugubra kronan på verket är Ingela Olssons suveräna framförande av Athena Farrokzhads nyskrivna ”Osäkerhetens tid”. Det är Dramatens bidrag och utnämns härmed till coronadikten med stor C. Genom det direkta tilltalet och de underfundiga språkvändningarna av Lugnska kvaliteter har den till och med potential att bli folklig. ”Osäkerheten delar oss/ Men vi delar också osäkerheten”. ”Vi är inte säkra på att vi är samhällsbärare/ Och vi är inte säkra på hur mycket mer vi kan bära”.

Dock. Folkteatern i Göteborg gör det enda raka. De är inte med när Dramaten satsar nationellt. De gör det själva. Det kanske inte var en tävling, men Göteborg vann. Det kändes helt enkelt lite mer ”urgent”.

Gunilla Brodrej är kritiker och scenkonstredaktör på Expressen Kultur.