Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Ruskigt välspelat hur västerlandet islamiseras

Gerhard Hoberstorfer.
Foto: Sören Vilks
Jens Liljestrand.

Michel Houellebecqs roman "Underkastelse" handlar om ett framtida Frankrike där ett islamistiskt parti tar makten.

Jens Liljestrand ser en utmärkt enmansföreställning på Stockholms stadsteater.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

RECENSION | TEATER. Varje gång jag läser en roman av Michel Houellebecq ser jag för mitt inre öga samma förgrämda gubbansikte. Den senaste, ”Underkastelse”, skiljer sig förvisso från de tidigare genom sitt politiska tema: ett framtidsscenario där ett parti kallat ”Muslimska Brödraskapet” tar makten i Frankrike och påbörjar en islamisering av samhället.

Ändå känns mycket igen: samma långa, självömkande monologer där huvudpersonen, med samma nikotingula fingrar, samma blytunga påsar under ögonen och samma slaknande stånd i byxorna orerar om mänsklighetens förfall.

Därför är det en fin idé att sätta upp Houellebecqs ”Underkastelse” som just enmansföreställning. Med Linus Tunströms som vanligt lekfullt intelligenta regi och en flyhänt dramatisering av Lucas Svensson och Emil Graffman förvaltas romanen utmärkt väl (även uppsättningen på Göteborgs stadsteater tidigare i år, som jag inte har sett, har fått fina recensioner).

Men det är framför allt Gerhard Hoberstorfer som i sin monolog gör ett briljant porträtt av den livströtte, ensamme universitetsläraren François. Med scenen placerad i mitten av salongen är han omgiven av publiken från alla fyra håll, genomborrad av våra dömande blickar – drickande, knullande, gnällande och döende.


LÄS MER – Nils Forsberg recenserar romanen "Underkastelse" 

Från likgiltig till medlöpare

Houellebecqs patetiska klippgubbe blir plötsligt kött och blod, en dinosaurie från patriarkatets Jurassic Park, hålögt letande efter en väg ut.

Och det politiska? ”Underkastelse” har av kritikerna anklagats för islamofobi. Pjäsen handlar dock om något annat: den tunna fernissa som håller västerlandet samman. Hur en civilisation inte attackeras utifrån, utan spricker inifrån när dess kärna, den privilegierade vite mannen, inser att han inte längre har något att hämta i den upplysta, kristna humanismen.

Hoberstorfer bygger med enkla medel upp sin François till en everyman, den anonyme gubben i skrynklig kostym som först tror att revolutionen inte angår honom, sedan äcklas av den och till sist blir dess medlöpare. Porträttet är roligt, sorgligt och precist.

Och slutbilden, när François med en axelryckning går för att njuta frukterna av sharialagarna, är det otäckaste jag sett på en scen på länge.


TEATER

UNDERKASTELSE

Av Michel Houellebecq

Översättning Kristoffer Leandoer

Regi Linus Tunström

Stockholms stadsteater, 1.40 t.

Jens Liljestrand är biträdande kulturchef på Expressen. Han är aktuell med boken "Mannen i skogen. En biografi över Vilhelm Moberg".