Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Roliganen Hamlet blir huligan

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

FAKTA

HAMLET | Av William Shakespeare | Regi Olof Hanson | Östgötateatern, Ung scen, Linköping

Det är till en början inte lätt

att se vilka som är skådespelare, serveringspersonal eller publik när Östgötateatern drar i gång Hamlet på sin ungdomsscen i Linköping. Sedan inser man att de är de där som pratar lite konstigt som ingår i pjäsen. Servitrisen visar sig vara Ofelia, väktaren är Laertes och kvinnan som sitter i raden framför mig är Horatio. Hamlet själv är den där veke ynglingen, för tillfälligt klädd i svart kostym, som står och ser trulig ut i kanten av det fyrkantiga podiet som utgör scenen - en boxningsring utan rep. Hamlet är den första av tre pjäser i en svit som ung scen/öst kallar Vårslakt. Den följs senare av Molières Don Juan och en nyskriven pjäs av den flitiga duon Anders Duus och Åsa Lindholm. På vilket sätt de hänger ihop kommer alltså att framgå senare, men vad gäller de båda klassikerna kan man väl tänka sig att slakten gäller både text - Hamlet är på drygt halvannan timme - och alltför högtravande ambitioner.

Regissören

Olof Hansson förvandlar Hamlet till ett slags familjedrama i nutid. Att här finns en kung och en drottning och en prins är i och för sig inte mera bisarrt än att bläddra i ett nummer av Svensk Damtidning. Den här kungafamiljen är ungefär lika dysfunktionell som den som fylkas kring tronen i dagens Danmark - om än något mera mordbenägen. Henrik Johanssons Hamlet är invirad i en supporterhalsduk och skolad i graffitikonst. Han klottrar texter som "2be or not 2be" och "Polonius slickar röv". Linda Lönnerfeldts tuggummituggande Ofelia jobbar i pappa Polonius cateringfirma. Hon är föreställningens stora komiska behållning. Kortningen av texten gäller framför allt slutet. Det fyrdubbla dödandet börjar redan på Ofelias begravning - där dödgrävarna har blivit fnissande begravningsentreprenörer. Hamlet och Laertes slåss om urnan med Ofelias aska och dödar varandra med pistol i stället för förgiftad värjspets.

Att uppsättningen

är en ironisk lek med världshistoriens mest berömda pjäs är i och för sig inte så originellt - men det här är en onekligen en rätt underhållande variant. Samtidigt undrar jag om man ändå inte lite underskattar den unga publik man vänder sig till - så lite fantasi har knappast unga människor att de bara kan leva sig in i en pjäs om rollgestalterna ser ut som kopior av dem själva. Nå, språket är, som sagt, ändå lite konstigt - även om Britt G Hallqvists blankvers flyter både ledigt och välartikulerat. Roligt är det - men frågan tonåringen i mig ställer är: Vad fan handlar det egentligen om?

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!