Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Redan de gamla grekerna tvekade vid Medelhavet

Ur "De skyddssökande".Foto: Sören Vilks.
Ur "De skyddssökande".Foto: Sören Vilks.
Foto: OLLE SPORRONG

Kulturhuset Stadsteatern spelar Aischylos som svensk-palestinsk reading.

Maria Edström ser en föreställning som inte riktigt litar på publiken.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

TEATER | RECENSION. Att Aischylos redan för 2500 år sen skrev den bästa, hittills oöverträffade pjäsen om flyktingar och asyl förvånar inte. I alla pjäser han skrev utifrån den rika antika guda-och mytskatten så skissade han egentligen hela tiden på en beskrivning av rättsstaten.

I ”De skyddssökande” prövas Argos och dess kung Pelasgos. Tar de emot dessa skyddsökande kvinnor från Egypten, främlingar som hotas av våld, övergrepp och tvångsgifte? Hur ska då kungen samtidigt skydda sitt eget folk? 

Den skotske dramatikern David Greigs bearbetning är en följsam åtstramning av originalet, där han i och för sig tagit bort kören (en plump i mitt protokoll) – men i stället gjort det hela till ett slags reading, en tribunal, en sanningskommission. 

 

 

Ensemblen är delad i två; dels sju svenska skådespelare av båda könen på rad vid enkla pulpeter och manuset i pärm och dels via länk projicerad i fonden - nio palestinska kvinnliga skådespelare från Al-Harah-Teatern i Beit Jalah. Och föreställningens början när alla blåser och suckar härmande ljudet av vågor är helt magisk – där är det där havet, Medelhavet som också vi har hört i vårt inre öra. Förutom Annika Hallin som spelar Danaos, de egyptiska kvinnornas far – spelar alla, både svenskar och palestinier de flyende kvinnorna. De svenska är inte som man kunde tro översättare och tolkar, snarare hotar de att ta över väl mycket.

Förställningen får fart

Men när Per Sandbergs mycket mänskliga kung Pelasgos – fåfäng, snäll och misstänksam – plötsligt reser sig ur publiken och frågar: "Vilka är dess kvinnor?" får föreställningen fart. 

Hans tvekande och resonerande och kvinnornas och Danaos argumenterande är pjäsens själva kärna. Att sedan regissören Dritëro Kasapi inte litar på publikens intresse utan låter oss rösta om huruvida vi tror att Argos folk röstade ja eller nej till att ge asyl är mest fånigt. Och hur man röstar handlar nog mest om huruvida man läst pjäsen eller inte. Däremot att palestinierna sjunger Abbas "I have a dream" medan lapparna delas ut är faktiskt bara rörande och vackert.

Spelat Selma

Al-Harah-Teatern har varit i Sverige förr, bland annat har de spelat Selma Lagerlöfs "Bortbytingen" och nyss gästspelade "Taha" på Stockholms stadsteater, en humoristisk och sorgsen enmansshow om den palestinska poeten med samma namn på. Här hamnar tyvärr de palestinska skådespelarna i bakgrunden.

Vi är alla "greker" säger Aischylos via myten i "De skyddssökande". Den här uppsättningen påminner oss om att begrunda det.

 

Teater

De skyddssökande

Av Aischylos

Bearbetning David Greig

Översättning Helena Fagertun

och Mirna Sakhleh

Regi Dritëro Kasapi

Scenografi och kostym Annika Nieminen Bromberg

Ljus Markus Granqvist

Ljud Magnus Ericsson

Mask Patricia Svajger

Kulturhuset Stadsteatern

Speltid 1.20 t.

Maria Edström är kritiker på Expressens kultursida.