Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Professionell teaterlek där vuxna spelar barn

Ur ”De jag egentligen är”Foto: Unga Klara

Unga Klara har gjort film av sin klassrumspjäs.

Margareta Sörenson ser barnen försvinna i bakgrunden.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

RECENSION. Den har spelats i nästan ett decennium, klassrumspjäsen ”De jag egentligen är” av Erik Uddenberg i Gustaf Deinoffs smarta regi. Unga Klara, kronjuvelen i världens bästa barnteater, har länge utvecklat och förfinat interaktiv dramatik för barn och unga och toppat med det svåraste av allt: klassrumsteater. Jag såg uppsättningen då den var ny och fascinerades av hur väl Unga Klara driver denna form av teaterkonst till rena rama ekvilibristiken, med stor respekt för barnen. 

Pjäsen är ett kollage av texter, rollekar och fantasier som inledningsvis var en del av Stockholms läns hälsopedagogiska kulturprogram och gratis för skolorna. Den har inte en dramaturgisk utveckling utan vrider och vänder på den bärande idén om att varje individ har rätt att själv definiera sitt eget jag, sin personlighet, sina drömmar och mål. Nu har Unga Klara gjort en filmversion med skådespelare som alternerar i roller och berättelsefragment tillsammans med barn (9-12 år) i skolmiljö – klassrum, gympasal, skolgård. Snyggt filmat av Shazi Özdemir, men tyvärr en avlövning av ett intressant projekt.

I filmversionen blir barnen framför allt en bakgrund.

Som jag saknar klassrummet och klassen! 20, 30 elever i mellanstadiet har sin egen, slutna dynamik, laddningen är stark och skådespelarna måste varje sekund balansera sina ord mot den unga publikens närvaro, erövra barnen och deras bagage med sin skicklighet och empati. I filmversionen blir barnen framför allt en bakgrund, ungefär som televisionens alla studiobarn – välvilligt deltagande och riskfritt accepterande varje situation. 

De ganska unga skådespelarna avslöjas ohjälpligt som trots allt vuxna, till skillnad mot barnen. Och den gemensamma lekfullhet som kunde växa i klassrummen övergår i en professionell teaterlek, där vuxna spelar barn. Och barnen tittar på. 

Den solida mosaiken av frågeställningar kring rätten till en egen identitet förtjänar ett långt liv. Unga Klaras klassiker för tuffa klassrum var unik, inspirerande och vacker i sitt fantasibygge. Filmen är det inte.  

 

Film

DE JAG EGENTLIGEN ÄR

Av Erik Uddenberg

Regi Gustav Deinoff

Musik Kalle Bäccman

Kostymdesign Elin Hallberg

Foto Shazi Özdemir

Med Parwin Hoseinia, Klas Lagerlund, Rita Lemivaara, Nina Rashid, Yarien Rodriguez, Victor Ström

Unga Klara On demand 

Speltid 50 min.

 

Margareta Sörenson är kritiker på Expressen Kultur.