RECENSION. Jag erkänner. Under föreställningens första 15 minuter – jag ser den uppdelad på två kvällar, nästan fyra timmar varje kväll – undrar jag hur det är tänkt att man ska orka. Finns amfetamin i baren?
Det är en dum farhåga. När kvällen är slut längtar jag intensivt efter nästa fix – efter Eric och Toby och alla deras vänner, efter fester, knull och skuggorna av männen vars liv trasades sönder och raderades under aidsepidemin.
”Arv” är fenomenal teater – rolig, obehaglig, varm och sexig – om att vara bög i dagens USA. Ibland en aning pratig, framför allt de lätt docerande delarna som historielektionen om hivmedicinernas tillkomst eller det utdragna pratet om valet 2016.
Det homosexuella utanförskapet har alltid varit dödligt.
Men det är en invändning på marginalen. Med hjälp av ett gäng bord i ett molnrosa rum högst upp under Dramatens tak uträttar ensemblen stordåd. Thomas Hanzons åldrade och stenrike republikan med känslolivet nere i källaren, hans partner Walter (Johan Holmberg) med hjärtat på rockärmen, Eric (David Fukamachi Regnfors) som vill så väl men helt saknar riktning, den ressentimentdrivna Toby Darling (Simon Reithner) alla utom han själv vet är dömd att gå under. Och Razmus Nyströms dubblering som den trasiga unge Leo och hans priviligierade tvilling Adam, Per Öhagens woke:a läderbög, Jason och Jasons barnlängtande normies (Samuel Astor och Maurits Elvingsson). Kvällens ciceron är E.M Forsters spöke (också Johan Holmberg).
”Arv” innehåller så många scener som upphäver både rum och tid att det är omöjligt att lista dem alla. Jag kommer sent att glömma Kicki Bramberg efterkloka mamma, som först på sonens dödsbädd inser vad hennes avståndstagande har kostat. Eller hur Razmus Nyströms Adam kåtar upp både publiken och Simon Reithners Toby Darling med sin berättelse om sitt besök på en bastuklubb i Prag. Där han hämningslöst låter sig knullas av 15 män och aldrig har han känt sig så levande, aldrig fått en så intensiv orgasm. När han ögonblicket senare inser livsfaran faller vi ned i avgrunden tillsammans med honom.
Det homosexuella utanförskapet har alltid varit dödligt, om någon hunnit glömma det.
Så är det möjligt att hitta riktning och trygghet i sitt liv för den som växt upp knotig av skam, när generationen som borde varit ens förebilder så gott som utrotats? Eller om allt som finns är skuggliv, som på E.M Forsters tid? När man befinner sig ensam på botten och den enda gemenskap som erbjuds är att sälja sin röv för droger och, i bästa fall, en sängplats? ”Arv” erbjuder både försoning och solidarisk utopi som svar.
När lamporna slocknat för sista gången fortsätter jag att gråta inne på toaletten tills personalen vill gå hem. Tack.
TEATER
ARV
Av Matthew Lopez, inspirerad av E.M Forsters ”Howard’s end”
Översättning Jonas Brun
Regi Carl Johan Karlsson
Scenografi Magdalena Åberg
Kostym Jasmina Asplund Blanco
Ljus Åsa Frankenberg
Musik och ljuddesign Christoffer Karlsson
Peruk och mask Frida Ottosson och Johan Lundström
Dramaturg Anneli Dufva
Medverkande Thomas Hanzon, Johan Holmberg, Razmus Nyström, Simon Reithner, David Fukamachi Regnfors, Samuel Astor, Per Öhagen, Christopher Lehmann, Maurits Elvingsson, Markus Berg, Isak Karlsson, Nils Wetterholm, Kicki Bramberg
Dramaten, Stockholm
Speltid 3.5 h x 2 eller som heldagsföreställning
Anna Hellgren är redaktör och kritiker på Expressens kultursida.
Lunch med Montelius: Gravöl
https://embed.podplay.com/lunch-med-montelius-1412/235-jag-har-varit-med-om-dig-137309/light?platform=podplayPODCAST. Sista avsnittet. Martina Montelius och Gunilla Brodrej tar farväl med en glad kavalkad.