Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Övertydligt men drabbande om en obeveklig ordning

Nils Wetterholm och Angelika Prick i "Män kan inte våldtas". Foto: Sören Vilks.
Elisabet Carlsson i "Män kan inte våldtas". Foto: Sören Vilks.
Sven Ahlström och Elisabet Carlsson i "Män kan inte våldtas". Foto: Sören Vilks.
Hanna Nordenhök. Foto: ANNA-KARIN NILSSON

Grovhugget patos när "Män kan inte våldtas" blir teater.

Hanna Nordenhök ser romanen förläggas till Stockholm efter Metoo.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

TEATER | RECENSION. Det är omöjligt att värja sig mot berättelsen om Tova från Märta Tikkanens kultroman "Män kan inte våldtas", som redan 1975 skapade hätsk debatt med sitt feministiska hämnartema om bibliotekarien och den frånskilda tvåbarnsmamman som våldtas efter en utekväll – och bestämmer sig för att våldta sin förövare tillbaka. 

Lo Kauppis dramatisering flyttar alltsammans ännu närmare, gör det än mer kusligt intimt, när hon förlägger handlingen till en stockholmsk samtid post-metoo. Och trots att skådespelet stundvis trevar och scenlösningarna blir kantiga, trots att en övertydlighet ofta hotar i föreställningens patos, så flyttar den här föreställningen in i mig. Ingen som är mor till en son, dotter till en far, syster till en bror eller partner till en man kan gå från Kauppis uppsättning oberörd. 

Våldtäkten är det extrema uttrycket för en normaliserad ojämlikhet.

Tikkanens mer än fyrtio år gamla text skildrar en struktur där våldtäkten är det extrema uttrycket för en normaliserad ojämlikhet, och Kauppi får den att genljuda i oss. Jag önskar att hon hade låtit de många detaljerna av igenkänning som redan finns i replikskiftena vara, och inte bombastiskt understryka dem med den explicita vinken till Akademikrisen hon mot slutet av föreställningen placerar mitt i scenrummet. 

Patriarkatet traderas

Det bidrar till en nivellering och en grovhuggenhet i analysen som bryter ner det starka innehållet. För det finns ju en oavvislighet i denna skildring av hur patriarkatet traderas i och genom oss alla. Från far till dotter, mor till son. Sven Ahlströms dubbla gestaltning av Tovas förvirrat aggressiva son och hennes våldtäktsman är isande. Elisabeth Carlssons Tova och hennes förvandling till hämnare som vägrar iklä sig rollen som offer är smärtsamt övertygande. Men strukturen är starkare än hon. Inte ens som förövare tillåts hon vara något annat än offer. Och allt ska komma tillbaka. 

Över barnets ansikte ligger redan den onda skuggan från en obeveklig ordning.  

 

Teater

Män kan inte våldtas

Av Märta Tikkanen

Regi och dramatisering Lo Kauppi

Scenografi Erik Radix

Kostym Marika Åkerblom

Ljus Tobias Hallgren

Ljud Bernt Karsten Sannerud

Mask Maria Lindstedt 

Stockholms stadsteater/Södra teatern

Speltid 2.5 t.

 

Hanna Nordenhök är författare och kritiker på Expressens kultursida.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!