Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Otroligt bra ensemble i sorglig rysk pjäs

Alexandra Drotz Ruhn, Freddy Åsblom, Maja Rung och Simon Reithner i "Omfamningar". Foto: Markus Gårder
Alexandra Drotz Ruhn, Freddy Åsblom, Maja Rung och Simon Reithner. Foto: Markus Gårder.
Alexandra Drotz Ruhn, Freddy Åsblom, Maja Rung och Simon Reithner Foto: Markus Gårder.

Ivan Vyrypaev lägger sin östliga blick på vår sköna, fria värld.

Maria Edström ser en sorglig, vacker och spejsad pjäs.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

När den ryske dramatikern Ivan Vyrypaev introducerades i Sverige häromåret med pjäsen ”Illusioner” var det då som nu på Teater Galeasen i Stockholm och med Olof Hanson som regissör. 

Två par varav ett i kanindräkt stod framför en grön ridå och berättade en sällsam historia. Nu är greppet ett liknande, fyra unga människor Emmy, Kristof, Monika och Charlie står på rad och berättar liksom rätt upp och ner historien sig själva som utspelas i New York och Berlin. Elgitarr, trummor, mikrofoner och färgglad konfetti är i stort sett enda rekvisita.  

Tre av dem är från forna öst, från Jugoslavien, Tjeckien och Polen och undrar vad meningen med detta skitliv i denna plastvärld är. Kanske deras alienation är av öst-slag; när allt du längtat efter blir tom plast utan mening. Men också Charlie som bott 32 år i New York som i ”en jävla livmoder” är illa däran.

Knark och sex

I föreställningens underliggande beat – bland giftermål, aborter, veganrestauranger, knark, oral- och analsex – dunkar denna fråga om mening, om inre kärna.  

Även om Vyrypaev rent generellt lägger en östlig blick på vår sköna, fria värld så visar han sitt ryska kynne kanske främst genom sitt fria sätt att använda science fiction-grepp; röster från andra galaxer och ett laborerande med Gudsbegreppet.

Alexandra Drotz Ruhn, Freddy Åsblom, Maja Rung och Simon Reither är alla otroligt bra, med distans och inlevelse lyckas de göra dessa monologer i dialogisk vacker växelsång. De hittar alla nyanser i en krävande och formerad spelstil.

Och på ett rätt hårdhänt sätt får var och en känna sig levande, bara för att till slut ifrågasätta livets ”omfamningar”. Egentligen är det här en mycket sorglig pjäs. Eller en vackert spejsad pjäs. Eller både och, även om jag är lite för gammal för att inte lida av att se 30-åringar vara så slösaktiga med sina liv.

Hursomhelst har Galeasen – återigen – gjort en ytterst sevärd uppsättning.

 

Teater

OMFAMNINGAR

Av Ivan Vyrypaev

Regi Olof Hanson

Översättning Staffan Skott

Teater Galeasen, Stockholm

Speltid 1.45 t.

 

Maria Edström är kritiker på Expressens kultursida.

 

LÄS MER – Hanna Nordenhök hyllar Hamlet på Teater Galeasen 

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!