Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Osockrad och streetsmart uppsättning av Oliver

Pontus Sköldberg (Oliver) Foto: Lennart Sjöberg
Caroline Gustafsson (Nancy), Nathanael Karlsson (Handwalker),Alexander Bohre (Captain), Jack Lagerström Nilsson, Max Johnsson (Dodger), Knut Fernström, Tristan Widmark. Foto: Lennart Sjöberg

Musikalen som form är ett skruvstäd.

Men Margareta Sörenson blir tårögd av ”Oliver” på Göteborgsoperan.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

RECENSION. Sentimentaliteten finns redan i Charles Dickens roman ”Oliver Twist”. Det lyckliga slutet kommer som plåster på såren efter all hard core-skildring av Londons undre värld. Den är realistisk och insiktsfull i sin bild av kriminalitetens olika nivåer, av barnens rättslöshet kring mitten av 1800-talet och av kvinnornas underordnade ställning. 

Jag tillåter mig att tröstas i Göteborgsoperans varma mörker och blir tårögd av att lille Oliver till slut finner sin morfar och ett hem, efter tiden på asyl och hos ficktjuvskungen Fagin. 

Jag tillåter mig att tröstas i Göteborgsoperans varma mörker.

Musikaler har nästan alltid mycket allvarliga teman, och Lionel Barts musikal från 1960 är typisk. Men musikalen som form är ett skruvstäd, hårt inkilad i sin tradition och en marknad för alla musikalartister som utbildats i showdans och fjättrar den i Fame-stil. Därför är det extra intressant att se Fredrik Benke Rydman lirka musikalen ur sina ingrodda gängor koreografiskt. Han lyckas finna nya rörelser och fraseringar i en lika generös som osockrad och streetsmart uppsättning.

Rydmans första idé för att förnya gestaltningen var att en flicka skulle spela huvudrollen. Det kunde inte innehavarna av rättigheterna acceptera, musikalernas värld har sin egen polis. Och eftersom hela Göteborgsoperan redan satsade för fullt, fick man avstå och rätta in sig i ledet.

Trist, men inte bara; parallellen till dagens hemlösa, småkriminella pojkgäng på gatorna i större svenska städer blir tydligare så här. Samma killar då som nu som hänvisas till en ny ”familj” i en livsfarlig miljö. 

Hänvisas till en ny ”familj” i en livsfarlig miljö.

För runt 30 barn och ett par dussin vuxna har Rydman skapat en väl fungerande koreografi som sömlöst rinner in i regin och musiken. Musikalen från 1960 har här fått ny översättning av Ulricha Johnson. Den är fräsch och aktuell utan att svära mot scenografi och kostymer från Dickens tid: ett sotigt London i krinoliner och höga hattar, svarta hus och dis kring broarna över Themsen - allt som ritat av George Cruishank, han med originalillustrationerna till Oliver Twist. 

Som russin i kakan är det strösslat med fina sångliga rollporträtt. Gatflickan Nancy, rakt sjungen av Caroline Gustafsson, lyckas förklara bättre än många sociologer varför kvinnor (obegripligt nog) backar upp en brutal skurk!

Den är fräsch och aktuell utan att svära mot scenografi och kostymer från Dickens tid.

Ska man spela musikal i ett operahus och ska man ta upp en gammal favorit som Oliver Twist har Rydman gjort allt rätt. Han har tagit det seriösa i berättelsen på saltaste allvar: Dickens vilja att väcka debatt mot den inhumana fattigvården är lätt att översätta i tanken till vår tid. Uppsättningen omfamnar musikens kända hits och Rydman har sett barnen som jämlikar i flödande masskoreografi och generös bildglädje i stort och smått. 

Musikal

Oliver

Av Lionel Bart

Efter Charles Dickens

Musikansvarig Bjorn Dobbelaere

Regi och koreografi Fredrik Benke Rydman

Medregissör Victoria Brattström

Scenografi Frida Arvidsson

Kostymdesign Lehna Edwall

Ljusdesign Tobias Hallgren

Orkesterarrangemang William David Brohn

Ljuddesign Dennis Barkevall

Göteborgsoperan

Speltid 3 t.

Margareta Sörenson är kritiker på Expressen Kultur.

I tv-spelaren visas det senaste avsnittet av Kultur-Expressen. Karolina Ramqvist samtalar med Daniel Sjölin om livet, nya romanen och skrivarskam.