Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Osannolik opera

PRATSAMT. Oscar Wildes "The importance of being Earnest" lämnar inga hål i dialogen för musik.Foto: Marcus Gårder

Lars Sjöberg ser komiken skina över musiken i Wildes opera.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Tre stolar och ett bord, allt inramat av en läcker transparent fond i gyllene lövverk väntar oss i stora salen på Vadstena slott. Snart skall butlern göra entré med eftertraktade gurksnittar på en serveringsvagn och odräglige Algernon intonera vad som för dagen är en pianoparafras på "Simson och Delila". Spelet kan börja.

Av all historiens teaterdramatik kan det knappast finnas ett mer otänkbart operalibretto än Oscar Wildes "The importance of being Earnest". Redan själva titeln är oöversättlig och där finns i dialogen inte ett mushål där musik skulle kunna nästla sig in för att förklara och förtydliga. Allt står redan där. Bra musik skulle bara avslöja poängerna i förväg, och dålig musik kan vi lika gärna vara utan.

 

Märkligt nog har pjäsen ungefär samtidigt visat sig utmana två skilda kompositörer: Gerald Barry för sex år sedan i Storbritannien och nu B. Tommy Andersson hos oss. Barrys tolkning finner jag bullrande modernistisk och samtidigt gravt omodern, som om hysterisk 1920-talsexpressionism hamnat i någon obskyr 1960-talshappening. Lady Bracknell sjungs av en bas och rappar "An die Freude". 

I Vadstena har Andersson valt ett intimare grepp på ämnet med elegant kammarmusik som inte gör sig till men som löper en viss risk att komma bort i hanteringen. Dacapoarior och wagnerska ledmotiv borgade för att svunna tiders operamusik skulle fastna, men när våra öron, som nu, utsätts för ständiga musikaliska bombmattor från alla håll och av alla slag, pockar allt grövre medel på uppmärksamheten. Anderssons tonsättning, diametralt motsatt Barrys, för snarast tankarna till Richard Strauss finaste konversationskomedier, "Capriccio" till exempel. Den lysande instrumenteringen, där mjukt rundade och litet vemodiga inpass av klarinett och horn ofta anger tonen, bidrar till intrycket.

 

Vad som ytterligare skuffar musiken litet i bakgrunden till förmån för komedin är de åtta lysande rollinnehavarna, alla med sång och scennärvaro i perfekt koordination. Men så regisseras de också av William Relton, tillika librettist, av vars personinstruktion jag imponerades redan i Skärets "Otello" för tre år sedan och som tycks ha som föredömligt motto att vad som varken står i text eller noter har heller ingenting på scenen att göra. B. Tommy Andersson som också tillhör landets ledande dirigenter svarar givetvis själv för den musikaliska ledningen. Läckrare än så här kan det bara inte bli.

Texttydlighet i tonsättningen och strålande diktion genomgående kräver ändå textmaskin med översättning, det tillstår även en principiell motståndare därtill som jag. Det är bara litet synd att publiken emellanåt hinner brista ut i skratt innan musiken hunnit till poängen. Men bättre det än inget skratta alls.

The importance of being Earnest

Av B. Tommy Andersson

Libretto William Relton

Efter Oscar Wilde

Vadstena-Akademien, Vadstena

Speltid 2 timmar

Lars Sjöberg är kritiker på Expressens kultursida.