Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Orgie/Teater Tribunal

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

FAKTA

ORGIE | Av Pier Paolo Pasolini | Regi Henrik Dahl | Teater Tribunalen, Stockholm

I Pasolinis verk lever den revolutionära maktkritiken i symbios med den sadomasochistiska könspraktiken. Den politiska ordningen av makt och underkastelse förkastas för att bejaka den privat utlevda varianten av samma ordning. Ekvationen liknar den de Sade ställde upp – fast hos Pasolini blir den obekanta faktorn x det kors på vilket kroppar hängs upp. Eros och Thanatos har ingått fostbrödralag.
Jag måste erkänna att jag aldrig har tänt på Pasolini, varken på 60-talet när han skrev sin pjäs Orgie eller nu när Tribunalen sätter upp den (för andra gången i Sverige). Som en handlingens förespråkare blir han alltför berusad av sin egen retorik, i all dess egendomliga stryktäckhet. Han formligen ber om att bli piskad, och det tycker jag inte att han är värd, därtill var hans civilkurage i sin tids offentlighet för stort.

Däremot är skådespelarna Johan H:son Kjellgren, Frida Röhl och Moa Gammel värda allt beröm för sin förmåga att gestalta den våldsmättade vältalighet som strömmar ur deras munnar. Smärtan, underkastelsen, njutningen och dödslängtan tecknar sin motsägelsefulla skrift på svettblanka pannor och mer eller mindre avklädda kroppar.
Regissören Henrik Dahl har sagt att det inte är kropparna som kläs av utan medelklassen. Men vi som går på teater har nog bättre koll än så på våra underplagg. Det är snarare samarbetspartnern Pygméteaterns burleska skuggspelsscenografi som skrämmer våra skratt tillbaka till källan. Barnkammaren är det verkliga skräckkabinettet.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!