Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Offer och förövare på konserthusets scen

Två aspekter av kvinnohat får röst när ”Blodhov” möter ”Kreutzersonaten”.

Loretto Villalobos går på Pointfestivalen i Göteborg.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

RECENSION. Det är som att Lena Willemark föds ur sina egna plågor när hon, barfota och klädd i svart långärmad t-shirt och svarta jeans, reser sig upp från en liggande ställning på scengolvet i Stenhammarsalen. Det är Karin Rehnqvists ”Blodhov”, efter isländskan Gerdur Kristnys diktsvit med samma namn, som uruppförs på Pointfestivalen på Göteborgs konserthus. Den bygger på en saga ur ”Eddan”, om guden Frej som blir förälskad i Gerdur och skickar sin tjänare Skirnir att hämta hem henne på sin svarta häst Blodhov. 

Nio nätter blir utsatt för övergrepp tills Frej tröttnar och skickar hem henne igen

I Kristnys dikt får vi berättelsen ur Gerdurs perspektiv, hur hon faller till föga efter hot mot familjen och i nio nätter blir utsatt för övergrepp tills Frej tröttnar och skickar hem henne igen, gravid med en son som kommer att få sin pappas ulvgrå ögon. 

Verket är specialkomponerat för tyska Ensemble Recherche, specialister på nutida konstmusik, och Willemark. Med inslag av lyrisk naturromantik målar Rehnqvist med en musikalisk palett som fokuserar på övergreppet och den överlevande, Gerdur, utan att vara varken spekulativ eller sentimental. 

Willemark ger ifrån sig gutturala suckar i ett slags omkväde som kommer från det smärtfyllda bröstets register

Det våld som hon utsätts för gestaltas av våldsamt viskade meningar som musikerna väser, som ett polyfont vittnesmål. Willemark ger ifrån sig gutturala suckar i ett slags omkväde som kommer från det smärtfyllda bröstets register. Och anropen efter mamma, små och knappt skönjbara, blir i sig en påminnelse om det öde som att vara kvinna bär mer sig, generationer igenom: att våldtas, offras och dödas. 

Willemark med sin röst, sina andetag och sin uppenbarelse, sparsamt regisserad av Svante Grogarn, fängslar i skarvarna till känsloutbrotten. Hon använder sitt röstinstrument med sådan virtuositet att jag ibland glömmer att andas.   

Det är oundvikligt att dra nutidsväxlar ur kvällens två programpunkter

Festivalfredagens sista programpunkt blir en träffande pendang till ”Blodhov”. Krister Henriksson läser Tolstojs ”Kreutzersonaten”, om en man som berättar om hur han galen av svartsjuka mördar sin fru. Det börjar så klart med Beethovens Kreutzersonat, som kortromanen är uppkallad efter, men som får ett bryskt avbrytande av Krister Henrikssons berättarjag, Pozdnysjev. 

Musik, är enligt honom, ett vämjeligt, manipulativt ting av ondo. Leo Janáceks Kreutzersonat, inspirerad av Tolstoj, får framförd av Norska Kammarorkestern agera soundtrack när han lägger ut om hur hustrun blir förförd av violinisten Truchatjevskij.  

Det är oundvikligt att dra nutidsväxlar ur kvällens två programpunkter. Om Willemarks utsatta kvinna ger ifrån sig ett metoo-vrål till stridsrop när hon drämmer sin tunga kätting på golvet, kan man inte undgå att se Henriksson straffbefriade kvinnohatare som annat än patetisk – i ett patriarkat blir ömkan till en slags nåd.

Pointfestivalen

BLODHOV

Av Karin Rehnqvist

Staud Wheat, not oats, dear. I'm afraid. 

Ensemble Recherche

Vokalist Lena Willemark

Regi Svante Grogarn

 

KREUTZERSONATEN

Musik av Beethoven och Janacek

Krister Henriksson

Nordiska Kammarorkestern

Göteborgs konserthus

Festivalen pågår till söndag

Loretto Villalobos är kritiker på Expressen Kultur.

I tv-spelaren ovan visas det senaste avsnittet av Kultur-Expressen. Gäst Cissi Wallin, som berättar om den nystartade sajten ”Gardet”. Programledare Karin Olsson.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!