Nyss var politiken ett misogynt trollnäste

Bahareh Razekh, Moa Sillén, Anita Nyman, Angela Kovács.
Foto: JEZZICA SUNMO / RIKSTEATERN
Ulrika Kärnborg.
Foto: OLLE SPORRONG

Nu har Eva Franchells tid som pressekreterare till Anna Lindh blivit teater med Riskteaterns försorg.

Ulrika Kärnborg ser ”Väninnan” – en befriande föreställning om makt som hade vunnit på lite mindre gubbröra. 

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

RECENSION. Många har erfarenhet av ett politiskt backstage-jobb som pressekreterare eller talskrivare – själv fick jag en liten aning om vad ett sådant uppdrag innebär när jag ett kort tag arbetade med Miljöpartiet. Eva Franchell, däremot, är helt unik. Hon fick med egna ögon se attacken mot sin arbetsgivare, utrikesminister Anna Lindh, inne på NK den där ödesdigra eftermiddagen 2003. 

Hon skrev en modig bok om den. ”Väninnan” som kom ut 2007 handlar om Franchells tio år i politikens absoluta centrum, om maktspelet i Rosenbad, men framför allt om hur hon upplevde sin egen situation som brottsoffer. Tiden som följde på mordet blev svår, Franchells vittnesmål i domstol, och agerande vid mordet, bedömdes inte alltid välvilligt.

Nu, i ett helt annat Sverige, har boken blivit teater i ett samarbete mellan Riksteatern och Uppsala stadsteater. Det är inte förvånande. Franchell skriver dialog som manusförfattare, och även om man förstår att det är få av de återgivna, rafflande samtalen som hon själv kan ha bevittnat inte är många, tänker man när man läser: ja, just så här måste det ha låtit.

Så förvirrande 1990-talet var, hinner jag tänka innan vi i halsbrytande fart snubblar vidare.

Moa Silén, kusligt porträttlik som pressekreteraren Eva ser övergiven ut i Johanna Mårtenssons ”The Office”-aktiga scenografi. Den består av ett surrealistiskt överdimensionerat konferensbord, och det är i sådana rum, med kavajklädda, oavbrutet pladdrande tjänstemän som hennes dagar flyter förbi. Högt över allas huvuden, nästan som Gud själv, svävar Göran Persson, spelad med pondus av Anita Nyman

Resten av ensemblen, Vivian Cardinal, Angela Kovács och Bahareh Razekh alternerar i stillsamt fina insatser som barn, tjänstemän, ministrar och annat löst folk i det alternativa universum som Rosenbad utgör. Angela Kovács gör även en behärskad Anna Lindh, inte den brinnande, unga politiker jag själv ser framför mig, men en mycket värdig tolkning. Det kan inte vara lätt att hålla tio års politiska storpolitik i huvudet, och flera skådespelare tappar text lite för ofta. Så förvirrande 1990-talet var, hinner jag tänka innan vi i halsbrytande fart snubblar vidare, från Estonia-katastrofen till Toblerone-skandalen och folkomröstningen om EMU, puh. Vem född efter 1975 kan hänga med i svängarna?

Jag önskar bara att ensemblen vågat borra lite djupare.

Men inte bara förvirrande. Själva intrigmakandet i Rosenbad följer en glasklar logik. I Franchells bok finns det några profilerade skurkar: Persson själv, förstås, men också hans handgångna män, Lars, Pär, Janne, Hans och vad de nu kan heta. Det är de som gör livet surt för decenniets kvinnliga pionjärer, och här kommer föreställningens feministiska credo – jag önskar bara att ensemblen vågat borra lite djupare.

För även om regissören Dennis Sandin i samarbete med Marie Persson Hedenius har skapat en drastisk och befriande föreställning där valet av kvinnliga skådespelare i alla rollerna tydliggör vilket misogynt trollnäste politiken var för bara ett hjärtslag sedan, tror jag att den vunnit otroligt i tempo och tydlighet om manus hade fokuserat på kärnan i Franchells budskap stället för att försöka få med hela gubbröran.



TEATER

VÄNINNAN

Baserad på Eva Franchells bok ”Vänninan”
Dramatisering:Marie Persson Hedenius

Regi Dennis Sandin

Scenografi/kostym Johanna Mårtensson

Mask och peruk Per Åleskog

Ljusdesign Jörgen Haimanas

Regiassistent och koreograf Jeff Lindström

Musikarrangemang och ljuddesign Siri Jennefelt

Dramaturgi Ninna Tersman och Alexander Charlamov

Producent


Medverkande Vivian Cardinal, Angela Kovács, Anita Nyman,

Bahareh Razekh och Moa Silén


”Väninnan” är en samproduktion mellan Riksteatern och Uppsala Stadsteater

Speltid, 2.20 t.


Ulrika Kärnborg är författare, dramatiker och medarbetare på Expressens kultursida.


Två män i en podd: Så gick det till när Eric Schüldt blev katolik

https://embed.radioplay.io?id=102046&country_iso=se

En sökande podd från Expressen Kultur – om manlighet, kärlek och ensamhet. Med radiostjärnan Eric Schüldt och Daniel Sjölin, författare och tv-profil.