Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Politisk oro i Drottningholms nya opera

Francesco Gonzaga: Carl Unander-Scharin Dansare: Victor Hermundstad, Shannon Taylor, Nassim Meki, Jonathan D Sikell. Foto: Sören Vilks.
Vincenzo Gonzaga: Markus Schwartz Elin Skorup (Drottningholmsteaterns solokvartett), Nassim Meki, Victor Hermundstad (dansare). Foto: Sören Vilks.
Francesco Gonzaga: Carl Unander-Scharin Drottningholmsteaterns solokvartett: Elin Skorup, Thomas Köll, Anna Zander Sand, Håkan Ekenäs Foto: Sören Vilks.
Rossi: Yaniv d’Or Europa: Francesca Lombardi Foto: Sören Vilks.
Loretto Villalobos. Foto: OLLE SPORRONG
Francesco Gonzaga: Carl Unander-Scharin Drottningholmsteaterns solokvartett: Elin Skorup, Thomas Köll, Anna Zander Sand, Håkan Ekenäs

En judisk tonsättare och hans syster har huvudrollerna i "Syskonen i Mantua".

Loretto Villalobos ser en ny opera och kommer att tänka på Johannes Anyuru.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

OPERA | RECENSION.  Det är svårt att inte dra paralleller till samtidens politiska oro när man hör fursten ord i "Syskonen i Mantua": "Ert folk behandlas illa, jag vet. Massan pöbeln, förfärligheter sker. Det strömmar in flyktingar från de påvliga provinserna".

Påminner om Anyuru

Den nyskrivna operan som hade premiär på Drottningholmsoperan i går bygger på den judiske tonsättaren Salamone Rossi och hans syster tillika sångerskan Europas liv vid det katolska hovet i Mantua tidigt 1600-tal. När judarna förvisades till de bevakade gettokvarteren kunde syskonen röra sig fritt tack vare att de fått dispens från att bära de gula armbindlarna. Det påminner mig om gettot, och koncentrationslägret, i Johannes Anyurus "De kommer att drunkna i sina mödrars tårar" som bevisligen inte är en dystopisk spekulation utan en verklighetstrogen återgivning av etnisk segregation genom historien. 

 

 

Magnus Florins libretto följer en röd tråd där det kroppsliga och sinnliga placeras som motsats till det hårda och kallhamrade. Ta till exempel den jovialiske fursten Gonzagas (Markus Schwartz) hypokondriska aria som rabblar symtom och kroppsliga utsöndringar som om Vårdguiden hade skrivits av självaste Rabelais. Eller kärleksduetten mellan Europa (Francesca Lombardi Mazzulli) och Monteverdi (Karim Sulayman) som lidelsefullt besjunger varandras ögon, kinder, armar och munnar. Prinsfursten Francesco, en oemotståndligt flamboyant Carl Unander-Scharin, ropar å sin sida ut sin likhet med is, sand och kallt regn.  

Går ihop med nutid

Samma tendens att måla upp kontraster syns i scenografi och kostym, där första aktens scenbilder är myllrande och ljusa mot andra aktens svarta och gråa färgskala. Andreas Edlunds arrangemang av barockpärlor av Monteverdi, Caccini och Rossi själv – för att nämna några – sprudlar av liv i kammarformatet under Maria Lindals ledning. Djuro Zivkovics nykomponerade musik utgör en ödesmättad relief mot detta – igen möts en dualism i denna föreställning där historia går ihop med nutid.  

 

 

"Syskonen i Mantua" är en riktig fröjd för både ögat och örat – och vilken ynnest det är att få höra den israeliske countertenoren Yaniv d’Ors guldstämma. Men någonstans är det som att den dramaturgiska stringensen har fått gett vika och slutscenerna blir nödlösningsartade – despoten går till någon slags död och syskonen når till någon slags frälsning. 

Pia Forsgrens regi

Kanske vill regissören Pia Forsgren vill ha sista ordet i en samtid där etnisk förföljelse rusar ikapp oss i backspegeln. Då framstår syskonparets symboliska triumf i den molnbeklädda himlen mer som en förhoppning i hopplösa tider.

 

Opera

Syskonen i Mantua

Musik Salamone Rossi, Claudio Monteverdi, Djuro Zivkovic, Andreas Edlund med flera

Regi Pia Forsgren

Musikalisk ledning Maria Lindal

Libretto Magnus Florin

Scenografi Karin Mamma Andersson

Koreografi Patrik Sörling

Kostym Behnaz Aram

Drottningholms slottsteater, Stockholm

Speltid 2.50 t.

Loretto Villalobos är kritiker på Expressens kultursida.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!