Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Nu blev det åka av på Dramaten

Electra Hallman och Rebecka Hemse (Chrysotemis och Elektra).Foto: Sören Vilks
Electra Hallman och Rebecka Hemse. Chrysotemis och Elektra.Foto: Sören Vilks
Rebecka Hemse och Erik Ehn (Elektra och Orestes).Foto: Sören Vilks
Rebecka Hemse och Andreas Rothlin Svensson (Elektra och Aigisthos).Foto: Sören Vilks
Stina Ekblad (Klytaimnestra).Foto: Sören Vilks.

Michael Thalheimer sätter upp en Elektra som får publiken att tänka.

Maria Edström välkomnar den minimalistiska tyska cirkusen till stan. 

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

RECENSION. ”Ensam!” vrålar hon efter att tigande ha fixerat publiken en lång stund, Rebecka Hemses Elektra med sotade pandaögon och oknutna kängor – ett rasande barn, en övergiven dotter som förvisad ur gemenskapen från palatset hålls utanför på ett slags vindbrygga. Gitarr-riffen maler likt hennes tvångsmässiga tankar på att hämnas sin far som modern och älskaren mördat. Jäklar, nu blir det åka av –Thalheimers minimalistiska cirkus har kommit till stan! 

Här bjudes dock inga clowner utan bara det renskalade benet av en historia, en reduktion så hårt kokad att smakerna öppnar sig som en blomma. Den tyske gästregissören Michael Thalheimers precist vanvördiga tolkningar, nästan alltid av klassiker, utvinner alltid något nytt. Vare sig han låter ”Woyzeck” åka kana ner mot avgrunden, låter ”Linje Lusta” utspelas under ett lågt snett tak eller (som nu senast på Dramaten), spetar upp Peer Gynt på en hög pelare där han springer världen runt på stället. Och alltid i husscenografen Olaf Altmanns lika precisa scenrum. 

Den här gången är det Hugo von Hofmannstahls variant av ”Elektra” från förra sekelskiftet som Thalheimer har omarbetat och förkortat hårt. Stycket är mest känt som libretto till Strauss opera men är från början en talpjäs som hade premiär 1903 hos den tyska teaterns store avant-gardist Max Reinhardt. Hofmannstahl i sin tur utgick från Sofokles Elektra som följer de gamla gudasagorna hack i häl men hans omdiktning är en rätt bedagad Strindberg/Nietzsche/Munch-historia – den galna kvinnan besatt likt en vampyr av sina farliga drifter där enda boten är tukt eller död.

...som en gammal brutal fyllkaja som njutit livet men som skräms av sina drömmar...

Men Thalheimer rensar ut allt fin-de-sieclebråte och återför paradoxalt stycket till sina antika rötter genom sin strama enkelhet. Elektra alltid frontal mot publiken, de andra rollgestalterna kommer till henne, bakom henne, vid sidan; Electra Hallmans ranka, bleka syster Chrysotemis som vill leva, föda, älska och Stina Ekblads fullkomligt magnifika Klytaimnestra, som en gammal brutal fyllkaja som njutit livet men som skräms av sina drömmar och allt djävulskap hon ställt med – skäller, fäktar, gnäller. 

Hon räds, förbannar och älskar sin eländiga dotter som Hemse gör så exakt; tonfallen, kroppsspråket och den infernaliska attacken på allt och alla. För mig blir relationen mellan mor och dotter föreställningens kärna som allt kretsar kring – Elektas frigörelse från sin mor om hon så måste mörda henne. Till sist dyker Orestes upp i Eriks Ehns gestalt, en redan krossad bror som trött utför sin hämndgärning. 

Thalheimers uppsättningar slutar ofta som här i ett öppet sår, i nåt oavslutat, tröstlöst. Det kan låta grymt men blir motsatsen – vi får ett utrymme där vi inte bara får känna utan också kan tänka. 

 

Teater

ELEKTRA

Av Hugo von Hofmannstahl

Regi och bearbetning Michael Thalheimer

Översättning Ulrika Wallenström

Scenografi Olaf Altmann

Kostym Michaela Barth

Musik Bert Wrede

Ljus Michael Gööck

Peruk och mask Peter Westerberg och Eva Maria Holm

Med Rebecca Hemse, Stina Ekblad, Erik Ehn, Electra Hallman, Andreas Rothlin Svensson/Thomas Hanzon

Dramaten

Speltid 1.20 t.

 

Maria Edström är kritiker på Expressen Kultur.

 

 

Lyssna på ”Lunch med Montelius”

https://embed.radioplay.io?id=74519&country_iso=se

En omtalad podd från Expressen Kultur – som tar er med bakom kulisserna i kulturvärlden. Med två av kultursidans stjärnor: Martina Montelius, teaterdirektör och författare, och kritikern Gunilla Brodrej. Podden är en hyllning till alla kulturtanter där ute oavsett kön.