Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

"Muslim ban" är en intellektuell härdsmälta

Amanj Aziz, America Vera-Zavala och Carlito.Foto: HANNA UKURA / DRAMATEN
Karin Olsson, kulturchef på Expressen.Foto: THEO ELIAS LUNDGREN

Karin Olsson ser den omdiskuterade Dramaten-föreställningen "Muslim ban".

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

RECENSION | TEATER. Jag blir förvånad när jag ser "Muslim ban", Dramatens performance om islamofobi. Premiären har föregåtts av en hård diskussion om att en av de två männen på scen är ökänd för sitt islamistiska engagemang. Amanj Aziz själv har valt att inte uttala sig, men regissören America Vera-Zavala gick till försvar dagen före premiär

Jag ville också se vad föreställningen presterade konstnärligt innan jag tog till orda. Nog trodde jag att Vera-Zavala hade något i bakfickan, som skulle ta udden av kritiken.

Det hade hon tyvärr inte.

"Muslim ban" går ut på att aktivisten Amanj Aziz och rapparen Carlito ritar upp varsitt utrymme åt sig själva med krita på scen. Härifrån mässar de sedan i en timme sina världsbilder, i en växelverkan mellan Aziz föreläsning och Carlitos deklamerade hiphop-poesi.

 

LÄS MER - Nalin Pekgul: Låt inte en islamist tala för oss, Dramaten!

Frantz Fanon och Malcolm X

Aziz börjar med att förklara att vi inte lever i en demokrati, utan en "albakrati", en vit överhöghet. I albakratin bestämmer de vita vad en normal muslim är. I albakratin hindrar kriget mot terrorismen muslimer från att organisera sig och "det västerländska uppdraget" muslimer från att vara sig själva. Definitionen av islamofobi som presenteras i föreställningen är så vid att kritik mot islamistisk fundamentalism också skulle kunna rymmas i den. 

Den postkoloniale vänsterteoretikern Frantz Fanon och Nation of islams Malcolm X nämns uppskattande. 

Kritiken mot pjäsen berörs helt kort. Aziz säger att han inte känner igen mannen i medierna som bär samma namn som han, men att "de bästa lögnerna berättas med en gnutta sanning".

Carlito befinner sig mindre på ett idéplan – förutom när han återkommande ropar "brun hud i en vit värld" – och mer ute på gatan i orten. Där består den vita makten av snuten och han ser "bruna lik som staplas lagligt" och "vita som applåderar döda bruna kroppar", alltmedan de "nattar lille David". Man får hoppas att det senare inte är en antisemitisk referens. Carlito har dock, enligt en granskning av Samuel Nudel, varit medlem i Facebookgruppen Vaken.se, där förintelseförnekande och antisemitism ingår i världsuppfattningen.

 

LÄS MER - America Vera-Zavala: Islamofobi genomsyrar kritiken mot "Muslim ban"

Dramatenchefen Eirik Stubø

Gestaltningen i "Muslim ban" är helt död, förutom i slutet då de båda männen gör ett slags pantomim med barnvagnar där deras oskyldiga små barn ligger.

Rasism mot muslimer är ett allvarligt samhällsproblem, som jag tycker att America Vera-Zavala lyckades fånga med viss konstnärlig höjd i "Hijabis", även om den föreställningen också hade sina brister. Men "Muslim ban" är en kvasiintellektuell härdsmälta av extrema idéer, framförda av individer med starkt förenklade och konspiratoriska verklighetsuppfattningar där hudfärg styr allt och vita är ett ont kollektiv.

Dramatenchefen Eirik Stubø har säkert fullt upp med att hantera #tystnadtagning-uppropet, men han måste vika en timme åt att titta på det färdiga resultatet av "Muslim ban". En performance som är en förolämpning mot varje tänkande människa och mot konstformen teater. Den nivån hör inte hemma på Dramaten.

TEATER

PERFORMANCE LECTURE: MUSLIM BAN

Av och med Amanj Aziz och Carlito

Regi America Vera-Zavala

Dramaten

Speltid 1 t

Karin Olsson är kulturchef på Expressen.