Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Mozarts Trollflöjten utan operasångare

Carina M Johansson och Eric Ericson.Foto: OLA KJELBYE
Therese Erch och Hani Arrabi som Pamina och Tamino.Foto: OLA KJELBYE
Karolina Andersson som Nattens drottning.Foto: OLA KJELBYE
Hans-Erik Dyvik Husby som Sarastro.Foto: OLA KJELBYE

Göteborgs stadsteater spelar ”Trollflöjten” utan operasångare.

Gunilla Brodrej ser fram emot en ”Så mycket bättre”-upplevelse.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

RECENSION. Svenska folket älskar covers. Tänk så fint Sabina Ddumba använde sig av Eric Saades ”Manboy” i ”Så mycket bättre” 2017. Nånstans anar man låten, den ligger och blänker på botten av en sjö. Det låter nytt och i stunden känns det så mycket bättre än originalet. Även operor kan bli ”covers”. Nånting häftigt, i stil med Charlotte Engelkes lekfulla ”Den flygande holländaren” på Helsingborgs stadsteater med Willi Bopps electronica. Eller som Uri Caines fria tolkningar av Wagner. Lager på lager på lager. 

spotify:album:4up8CoGRlr28JsllRlHUeg

Det var nånting ditåt jag hoppades att Melanie Mederlinds ”Trollflöjten” på Göteborgs stadsteater skulle bli. Experimentellt, fantasifullt. Med Hank von Helvete i rollen som Sarastro . Men här har man bara skalat och skalat. Bort med alla operasångare utom en, Nattens drottning (Karolina Andersson). Väck med alla musiker utom fyra. In med skådespelare och musikalartister med hälften så stora röster. Eric Ericson har funny bones och hans Papageno tar hela publiken i sin famn och funkar precis som en Papageno ska funka. Men Mozarts musik lever inte, berättelsen känns konstruerad och det är ödsligt på den enorma vridscenen. 

Då hjälper det inte om man sätter en punkfarfar i rollen som Sarastro. Hans-Erik Dyvik Husby ser både upphängd och nersläppt ut där han står i sin pelarsal av fallosar och en enorm skulptur föreställande nedre delen av en manlig torso, med kuk och pung tungt vilande mot scenens golv. Vi ska tänka oss Sarastros prästerskap som en osund manlig kultursekt i frack och vi ska tydligen tänka på Horace Engdahl samtidigt som ensemblen spelar en banal Disneyfilm rensad på specialeffekter. Det blir varken hackat eller malet.

Eric Ericson har funny bones och hans Papageno tar hela publiken i sin famn.

Melanie Mederlinds bearbetning borde inte ha klamrat sig fast vid Mozarts opera på detta sätt. Inte med den här ensemblen. Nu är det som att de spelar ishockey med tandpetare. Samtidigt som publiken förväntas förstå nåt om samtiden.

Sopranen Karolina Andersson är kvällens absoluta räddning trots att hon har så magert komp. Det gör ingenting. När hon sjunger sina stora scener påminns man om vad det är som krävs för att få liv i den här operan förutom sångteknik. Förhöjning, inlevelseförmåga och en väldigt tydlig intention. 

Opera

TROLLFLÖJTEN

Av W A Mozart

Regi, bearbetning och koncept Melanie Mederlind

Översättning Alf Henriksson

Musikarrangemang Tommy Jonsson 

Kapellmästare Simon Ljungman och Erik Weissglass

Kapellmästare och musikalisk instudering Emma Runegård 

Scenografi och kostym Maja Kall 

Mask Maria Agaton 

Ljus Carina Persson Backman 

Ljud Daniel Johansson

Koreograf Lisa Alvgrim 

Dramaturg Sisela Lindblom

Göteborgs stadsteater

Speltid 2.50 t.

Gunilla Brodrej är kritiker och redaktör på Expressen Kultur.

Skolan, Trump och råbiff – allt är postmodernismens fel

Postmodernism är ett av samtidsdebattens stora skällsord, men få har förstått vad det egentligen betyder. 

Professor Frida Beckman och Expressens Victor Malm reder ut det problematiska begreppet i veckans Kultur-Expressen med Daniel Sjölin som programledare.