Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Meddelanden till en ofödd dotter

Beri Gerwise i ”Krigerska” på Backa teater.Foto: Ola Kjelbye.
Beri Gerwise i ”Krigerska” på Backa teater.Foto: OLA KJELBYE.
Hanna JohanssonFoto: HENRIK JANSSON / GT/EXPRESSEN

Athena Farrokzhads ”Krigerska” ställer frågor om vilka berättelser som går i arv.

Hanna Johansson ser en tekniskt avancerad föreställning på Backa teater.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

RECENSION. ”Krigerska” av Athena Farrokhzad är ett verk om berättelser, eller kanske snarare om berättare. En kvinna, gestaltad av en kör av röster, talar till sin ofödda dotter. En annan kvinna, Beri Gerwise, talar om sin döda mor. Det förra spåret är poetiskt och allvarsamt, levererat av ensemblen i mikrofon, på rad, som en mur mot publiken. Det senare skildras i samtalston, vardagligt, genom att de andra skådespelarna frågar ut – vad skulle du vilja säga till din mamma, vad minns du? Många av dessa scener tar plats i ett slags biktbås, en soffa ur sikte för publiken, men filmad i realtid och återgiven på en stor duk. På samma duk visas privata filmer, flygplatser och förlossningar och fyrverkerier. 

Jenny Ljungbergs scenografi på Backa teater i Göteborg ser ut som en radioteaterstudio med mikrofoner och högtalare, glas, skålar, papper, en stor vattentank mitt i rummet. Ljuden är som en nionde ensemblemedlem. En hand mot mikrofonen som hjärtslag: det är något som liknar något det inte är, på samma sätt som en berättelse liknar minnet men inte kan ersätta det.

”En tekniskt avancerad föreställning djupt förankrad i det kroppsliga”

Duken, mikrofonerna och scenrummets rörighet skapar en distans som speglar en berättandets grundförutsättning och problem – att berättelsen alltid är en avbildning. Farrokhzads text uttrycker en rädsla för att historierna om kamp, flykt och död berättas ”i alltför många versioner” och för att det ofödda barnet, ännu utan en egen röst, ska underkänna berättelsen om sig själv. Vad går i arv och vad går förlorat? De frågorna har inga självklara svar, och det är när ”Krigerska” stannar i den osäkerheten som den drabbar starkast. 

Jag kallar ”Krigerska” för ”verk” eftersom att den trotsar snävare genreavgränsningar – ett musikstycke och samtidigt en starkt visuell upplevelse, en tekniskt avancerad föreställning djupt förankrad i det kroppsliga (här tänker jag inte minst på Kristina Issas undervattenssång), ett poetiskt minnesarbete som pendlar mellan det krassa och det nostalgiskt sentimentala. Fragmentariskt som minnet, eller som ljudet av många röster.

Teater

KRIGERSKA

Av Athena Farrokhzad 

Bearbetning och regi Saga Gärde

Med Bahareh Rahzek Hamadi, Eleftheria Gerofoka, Beri Gerwise, Anna Harling, Kristina Issa, Gunilla Johansson Gyllenspetz, Bo Stenholm, Ove Wolf 

Scenografi Jenny Ljungberg 

Ljus Ellen Ruge 

Mask Meduza Vogt 

Ljud och musik David Gülich och Lisa Nordström

Dramaturg Stefan Åkesson

Backa teater, Göteborg

Speltid 1.5 t.

Från 15 år

Hanna Johansson är kritiker på Expressen Kultur.