Marianne Mörck håller publiken i stadigt grepp

Marianne Mörck som Britt-Marie.
Foto: Sören Vilks
Vredesutbrott i ”Britt-Marie var här”.
Foto: Sören Vilks

Marianne Mörck åker ut på turné med ”Britt-Marie var här”.

Gunilla Brodrej har två konkreta förslag till förbättringar.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

RECENSION. Så fort jag kommer hem kommer burken med bikarbonat fram. Nu ska lukten äntligen bort. Inspirationen kommer direkt från Britt-Marie. För Fredrik Backmans romanfigur Britt-Marie finns det få problem som inte kan lösas med rätt lösningsmedel. 

Grejen med Britt-Marie är att hennes egna problem är större än så, och det kommer hon på först när det visar sig att hennes man är otrogen. 63 år gammal bryter hon upp, skaffar sig ett jobb och flyttar till den lilla orten som lustigt nog heter Borg. Britt-Maries hem var ju en borg i 40 år.

Romanen ”Britt-Marie var här” (2014) blev för några år sedan en ganska dålig film (2019), med en sammanbiten Pernilla August i titelrollen, och nu gör Marianne Mörck en monolog för Riksteatern, dramatiserad och regisserad av Eva Dahlman. Mot alla odds får den hunsade hemmafrun Britt-Marie fart på barnens fotbollslag och blir uppvaktad av samhällets genomhygglige polis.

I en kvadrat med vitt grus och några vita trädgårdsstolar spelar hon alla rollerna, och det gör hon med ett underbart kroppsspråk. Med lätt skiftning i hållningen och förändring i blicken växlar hon från man till barn till sig själv. Läxan är enorm, men minnet otroligt. Nåt enstaka tappat ord på presspremiären spelar ingen roll. Mörck har publiken i ett bergfast grepp.

Men på Riksteatern förstärks deras annorlundaskap genom en sorts generisk invandrarsvenska där varje felaktigt ach-laut skär i öronen.

Men nu kommer mitt aber. Och det vill jag lasta regissören Eva Dahlman för oavsett vems den idén var borde hon kvävt den i sin linda. I Backmans roman förekommer visserligen någon stereotypisk invandrare, som man vid läsning kanske låter passera eftersom det i varje mindre ort faktiskt finns en eller två invandrare som ser till att infrastrukturen när det gäller mat och prylar funkar. Och detta vill Backman berätta.

Men på Riksteatern förstärks deras annorlundaskap genom en sorts generisk invandrarsvenska där varje felaktigt ach-laut skär i öronen. Denna hårda imitation byggd på fördomar hur invandrare pratar använder Mörck när hon ska föreställa den butiksföreståndare och samhällets allt-i-allo som i boken kallas ”Någon”. Barnen hon fritidsleder har inga problem att bilda korrekta meningar, men deras identitet som icke-etniska svenskar understryks ändå genom en något mildare, men ändå, brytning. Vilket är helt ovidkommande för berättelsen. 

De komplikationer som uppstår när Britt-Marie plötsligt axlar rollen som fotbollstränare har ingenting med språkförbistring att göra. Den pedantiska hemmafrun var helt enkelt ”inte redo för entusiasm”. De är barn och ställer hennes värld på ända och tack var dem lösgör hon sig från tapeten och gör ett bestående avtryck. Britt-Marie var här.

Så till premiären på onsdag föreslår jag en lösning. Rengör föreställningen från de där plumpa försöken till imitation. Och passa på att byta ut det knöliga gruset under fötterna till något jämnt så vi slipper oroa oss för att hon ska snubbla. Då återstår en lika säker som mysig monolog som magnifika Mörck kan lysa upp Sveriges riksteaterföreningar med under höstens turné.


Teater

BRITT-MARIE VAR HÄR

Efter en bok av Fredrik Backman
Dramatisering och regi Eva Dahlman

Textdramaturg Eva-Maria Dahlin

Scenografi och kostym Sven Haraldsson

Ljusdesign Peter Stockhaus

Mask- och perukdesign Ulrika Ritter

Riksteatern, turné
Speltid 2 t.


Gunilla Brodrej är kritiker och redaktör på Expressen Kultur.


Lunch med Montelius - ”Gröna Lund”

https://embed.radioplay.io?id=91477&country_iso=se

Så riggas ”Gift vid första äktenskapet” och så gick det till när Gunilla Brodrej intervjuade Lasse Berghagen. Expressens matiga kulturpodd med Martina Montelius och Gunilla Brodrej.