Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Mansmörderskan är tillbaka på scen

Nina Jeppsson är tillbaka efter succén som Proust.

Hanna Nordenhök får syn på hennes galna begåvning i rollen som mansmörderska.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

RECENSION. När Maja Salomonssons och Nina Jeppssons dödsföraktande dramatisering av Marcel Prousts romansvit ”På spaning efter den tid som flytt” spelades som en tre timmar lång monolog på Orionteatern i Stockholm i våras uppstod ren scenmagi. Jeppsson i rollen som minnesmaskinen Marcel var så bra att man bara ville äta upp henne. I kombination med Salomonssons intelligenta regi liknade föreställningen en sorts grundforskning, en nyuppfunnen teaterkonst, och blev samtidigt en djupt drabbande och universell berättelse där människan gestaltades som ett lika ohjälpligt som förunderligt känslodjur – framfödande sig själv genom ett scengolv till sitt livs mödosamma skådespel. 

Nu är hon tillbaka på Orionteatern med ”Independence day”, en föreställning skapad av Jeppsson tillsammans med kompositören Kent Olofsson och som hade urpremiär i fjol, baserad på mansmörderskan Aileen Wournos öde i det amerikanska 1990-talet. Wournos kvinnoliv bär vissa likheter med Valerie Solanas och har inspirerat till ett otal dokumentärer och fiktionsberättelser, däribland spelfilmen ”Monster” med en kroppsligt totalförvandlad Charlize Theron i huvudrollen. Olofsson, som även komponerade musiken och ljudbilden till ”På spaning”, låter här en bråtig scenografi fyllas av korsande slingor, brus och röster – en brusten världs mummel genom fragmenten av ett skadskjutet liv. 

Baserad på mansmörderskan Aileen Wournos öde i det amerikanska 1990-talet.

Jeppssons skådespeleri liknar en naturkraft, ett slags hypersinnligt tänkande med kroppen. Det finns inte ett uns slentrianmässighet i de estetiska val som formar föreställningens komposition, som i varje ögonblick ger sken av ett allvarsamt utforskande av mänsklig utsatthet, och av den brännande frågan om vårt begär efter, och exploatering av, det sargade och våldsamma. 

”Independence day” har inte samma mästerliga precision i uttrycket och existentiella angelägenhet som På spaning. Men Jeppssons galna begåvning och Olofssons vibrerande ton- och ljudsättning gör föreställningen till en stor njutning. 

Teater

Independence day

Konstnärligt koncept och på scen Nina Jeppsson, Kent Olofsson

Text, regi, scenografi, skådespeleri Nina Jeppsson

Musik, ljud, musiker Kent Olofsson

Off Highway på Orionteatern, Stockholm

Speltid 2 t.

Hanna Nordenhök är författare och kritiker på Expressen Kultur. Hennes senaste bok är ”Asparna”.

Fem omoraliska Nobelpristagare