RECENSION. Det kan inte vara enkelt att överföra Gustave Flauberts ”Madame Bovary” till scen, med tanke på romanens många lager av ironi och detaljrikedom – en svårighet som tydligt illustreras av Folkteaterns tolkning av berättelsen om den självförbrännande doktorshustrun.
Emma Bovary har hunger för lyx och törst för kärlek. Hon är osympatisk på vissa sätt men samtidigt inte alls svår att förstå – vem hade inte blivit uttråkad i hennes sits, hade jag velat byta liv med henne? Nej. Längtan efter det storslagna är inte orimlig. Men Magnus Lindmans manus har tagit fasta på det ytliga och lätthånade i Emmas skönhetslängtan, låter titt som tätt gestalterna på scen utbrista i ”hashtag!” – hashtag köksö! hashtag lazy sunday! hashtag carpe diem! – och slänger in anakronistiska namedrops (Missoni, Prada, Louis Vuitton) som oengagerat förankrar historien i vår samtid.
Hashtag köksö! hashtag lazy sunday! hashtag carpe diem!
För i allt väsentligt befinner vi oss ändå i 1800-talets mitt, i det provinsiella Frankrike där det mest spännande man kan hitta på, näst efter att inleda en otrohetsaffär, är att köpa dyra tyger på kredit. Samtidsmarkörernas effekt blir då att undergräva och förlöjliga Emmas trots allt äkta och akuta tristess på ett rätt tröttsamt sätt.
En idé som är bra på papperet är hur man har låtit paret Bovarys dotter Berthe få en större roll som ciceron från framtiden – dottern som man, i en besk twist på romanens sista sida, får reda på försörjer sig som arbeterska på bomullsspinneri sedan hon blivit föräldralös. Genomförandet är bara inte lyckat. Berthes konsumtionskritiska brandtal är banala och klumpigt infogade, hennes roll ändå parentetisk på det stora hela i denna pjäs som försöker vara så mycket men inte riktigt gör någonting fullt ut.
Sara Shirpey som Berthe är ändå bra och temperamentsfull, och Jonas Sjöqvist gör apotekaren Homais till en övertygande slem småpåve. Men materialet är otacksamt. Det hade behövt lite mer av längtan, lite mer av något kärleksfullt.
Teater
Madame Bovary
Efter en roman av Gustave Flaubert
Idé Frida Röhl och Magnus Lindman
Manus Magnus Lindman
Regi Frida Röhl
Kompositör och musiker på scen ”Californiaman” Joel Igor Hammad Magnusson
Scenografi och kostymdesign Charlotta Nylund
Ljusdesign Carina Persson Backman
Mask- och perukdesign Susanne Åberg och Ellen Holmström
Koreograf Giovanni Bucchieri
Dramaturg Magnus Lindman
Folkteatern, Göteborg
Speltid 3.20 t.
Hanna Johansson är kritiker på Expressen Kultur.