Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Lyckligt bokslut för succéromanen

Teater. Lena Anderssons text är som gjord för scenen. Foto: Lina Ikse

Se det som ett tecken i tiden, ett försök att hävda sig på köparens marknad eller en allmän trend - teaterrepertoarerna svämmar över av dramatiserade romaner.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

FAKTA

TEATER

Utan personligt ansvar

Av: Anders Friberg & Sara Klingvall efter Lena Anderssons roman.

Regi: Anders Friberg.

Teater Tamauer, Göteborg.

Längd: 2 t.

Frigruppen Teater Tamauer turnerar med "Sparvel" av Barbro Lindgren, har tidigare spelat pjäser baserade på Liv Strömqvists serier med stor framgång - och sätter nu upp Lena Anderssons succéroman "Utan personligt ansvar", den fristående uppföljaren till Augustprisade "Egenmäktigt förfarande", om den kärlekskranka, besatta och analytiska Ester Nilsson, som faller hårt och handlöst för en hal kulturman. Även uppföljaren handlar om en ojämlik och olycklig relation mellan Ester och en kulturman hon inte kan få, här i form av den gifte skådespelaren Olof.

 

Att rida på framgångsvågen av en uppmärksammad roman kan vara ett sätt att locka fler till de små scenerna. Alldeles oavsett lyckas regissör Anders Friberg att transformera bok till föreställning med den äran. Öppningsscenen är vacker. Tre röda sittpallar skjuts varsamt fram och tillbaka som schackpjäser över den rutiga matta som utgör scengolvet. Om kärleken är ett spel med ständigt skiftande maktpositioner är detta den perfekta metaforen. Olof vill ha en outtalad relation, helt fri från personligt ansvar. Ester är den försmådda älskarinnan, som desperat tolkar alla tecken till sin fördel. Återkommande, tivolidoftande musik signerad Anna Gustavsson ökar upplevelsen av upprepning och mardröm.

Lena Anderssons text är som gjord för scenen. Aforismer, livskoncentrat och one-liners serveras på guldfat och levereras träffsäkert, i precis lagom stora munsbitar, av de tre skådespelarna Amelie Thorén, Jan Ericson och Sara Klingvall. Min enda invändning är den här och var insmugna ironin som underminerar humorn, som redan är inbyggd i texten. Skådespelarna turas elegant om att spela Ester och Olof, genialt markerat av att ett par röda glasögon och en snusdosa byter ägare. Spelet som de gestaltar är på allvar - och gäller alla.

 

ISA ANDERSSON

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!