Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Kvinnorna träder fram i nya "Fanny och Alexander"

Ensemblen i "Fanny och Alexander". Foto: Ola Kjelbye.
Carina Boberg och Lars Väringer. Foto: Ola Kjelbye.
Mia Höglund-Melin (Emelie) och Jakob Eklund (pastor Vergérus). Foto: Ola Kjelbye.
Hanna Johansson. Foto: PRIVAT

Kvinnoödena lyfts fram i "Fanny och Alexander" på Göteborgs stadsteater.

Hanna Johansson blir framför allt imponerad av Carina Bobergs farmor Ekdahl.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

TEATER | RECENSION. Det är hög tid att vi som folk kasserar begreppet "Fanny och Alexander-jul" – vad menas exakt? En jul där man utsätter sitt tjänstefolk för sexuella trakasserier eller sin invandrade fru för psykisk misshandel? Nej, det är givetvis de estetiska och materiella kvaliteterna man är ute efter: det dignande julbordet, den stora julgranen i den överdådigt dekorerade våningen, barnen i sjömanskostym. Det är så lätt att bli förförd av Ekdahlarnas lilla värld. Det är meningen också.

I Ingmar Bergmans film är tillvaron ett skådespel där somliga spelar sina roller slarvigt och somliga spelar dem skickligt, för att parafrasera familjens matriark, farmor Helena Ekdahl. I Eva Bergmans dramatisering av "Fanny och Alexander" för Göteborgs stadsteater ringer denna mening genom hela föreställningen.

Berättelsens kvinnoöden

Här är handlingen förlagd till 1930-talet. På scen sitter en jazzorkester som påminner oss om att vi befinner oss på teatern, om vad som är verkligt och vad som inte är det. Teatermagin är alltså avskalad, tillsammans med mycket av det borgerligt bohemiska myset. Fram träder i stället berättelsens kvinnoöden, och särskilt gäller det Fanny och Alexanders mamma Emilie.

Jag kunde aldrig förstå varför hon valde att lämna sin varma, bullriga svärfamilj för Vergérus strama biskopsgård – men i Eva Bergmans version blir denna centrala vändpunkt så mycket tydligare. Emilie är helt enkelt trött på att spela roller, trött på maskerna som förvisso gör världen skön men som döljer sorger och livslögner. Mia Höglund-Melin gestaltar temperamentsfullt och övertygande hennes längtan efter sanning och underkastelse. Men snart ska hon bli varse att också Vergérus, spelad med väl avvägd otäckhet av Jakob Eklund, döljer ett och annat bakom den kristna fasaden. 

Familjens nav

Carina Boberg som farmor Ekdahl utgör familjens nav och några av föreställningens absoluta höjdpunkter är när hon blixtsnabbt pendlar mellan sina roller som explosivt levnadsglad skådespelerska, förmanande mamma och gammal farmor med existentiell ångest. Boberg spelar dem alla med bravur. När hon talar glömmer jag bort var jag befinner mig någonstans trots att jag klart och tydligt kan se musikerna på scenen, strålkastarna och publiken framför mig.

 

 

I motsats till detta är föreställningens illusionskonster inte särskilt lyckade. De framstår som pliktskyldiga blinkningar till filmförlagan. En vålnad gör entré i pjäsens början men ser mest ut som en vilsen Halloweenfirare; Isak Jacobis systerson Aron gör Tobbe Trollkarlsaktiga trolleritricks som den tolvårige Alexander borde vara alldeles för gammal för att bli imponerad av. Och Ismael, denna fascinerande och queera figur, blir så fullständigt bortslarvad att han i princip hade kunnat strykas.

Dramaten nära underhållning

Stefan Larssons "Fanny och Alexander" som fick premiär på Dramaten 2012 var en smällkaramell till föreställning, sagolik men ärligt talat farligt nära julunderhållning för hela familjen. Eva Bergmans version är distinkt annorlunda, men får mig ändå att undra om man inte hade kunnat gå ännu längre in i illusionslösheten, ta ett helt annat grepp och verkligen utmana oss. Som duktigt spelar våra roller som teaterpublik, som har klätt upp oss, beställt ett glas vin till pausen, som hoppas på att bli förförda. 

 

Teater

Fanny och Alexander

Av Ingmar Bergman

Bearbetning Stefan Larsson och Eva Bergman

Regi Eva Bergman

Musiker Bernst Andersson, Anders Blad, Daniel Ekborg, Per Melin, Stefan Sandberg, Bo Steholm

Scenografi Tofte Lamberg

Kostym Ann-Margret Fyregård

Mask Elisabeth Wigander

Ljus William Wenner

Ljud Jesper Lindell

Koreografi Lisa Alvgrim

Dramaturg Sisela Lindblom

Göteborgs stadsteater

Speltid 2.45 t

 

Hanna Johansson är medarbetare på Expressen/GT kultursida.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!