Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Metoo har förvandlats till ren cirkus

Hanna Johansson. Foto: PRIVAT
Ur "Epifónima" Foto: Maryam Barari
Ur "Epifónima" Foto: Maryam Barari
Ur "Epifónima" Foto: Maryam Barari
Ur "Epifónima" Foto: Maryam Barari

Metoo visar sig vara utmärkt att gestalta med nycirkus.

Hanna Johansson tycker dock att Cirkus Cirkörs budskap blir lite för bokstavligt.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

NYCIRKUS | RECENSION. "Det svåra med förändring", säger cirkusartisten och poeten Kajsa Bohlin mot slutet av föreställningen, "är att strukturerna sitter så djupt i oss". Hon sitter högst upp på en byggnadsställning, den struktur som bokstavligen utgör föreställningens scenografi. Den påminner om revben eller om en katedral. Strax efter att hon har sagt detta monterar hon, tillsammans med resten av ensemblen, ner den.

"Epifónima" betyder "utrop" på grekiska, nästan upprop. I denna Tilde Björfors senaste verk för Cirkus Cirkör uppmärksammas kvinnokampens frontgestalter, men framför allt tar föreställningen avstamp i den mångfald av röster som ljudit särskilt starkt senaste året med Metoo som rubrik. Vad som hade kunnat bli en kortvarigt viral hashtag blev en omdebatterad, global, fortfarande pågående rörelse – och dess styrka ligger kanske inte i vilka som talade, utan vilka som lyssnade. 

Karnevalisk stämning

Tilde Björfors tidigare föreställningar "Borders", "Limits" och "Movements" kretsade kring gränser och begränsningar, och året med Metoo innebar ju också ett slags gränsöverskridande. Av sociala normer, av lagar ibland. Karnevalisk stämning på internet. Vilket självklart ämne att göra cirkus på, när man tänker närmre på saken.

För att vara en föreställning som betonar gemenskap och solidaritet och att demontera strukturer är det ändå i de individuella numren som energin är som högst. Sju kvinnliga cirkusartister från bland annat Polen, Palestina, Kanada och Grekland står på scen, och tablåer med akrobatiska konster sammanfogas av spoken word-aktiga anföranden och, vid ett tillfälle, en rap. 

Hisnande och dödsföraktande

Bland höjdpunkterna finns ett hisnande roue cyr-nummer där Kajsa Bohlin och Sarah Lett dödsföraktande virvlar över scenen, och Karolina Wojtowicz hårhängningsnummer är både poetiskt och häpnadsväckande. Rebekka Karijords musik införlivar ofta framgångsrikt ensemblens egna språk, röster och sånger, och den eklektiska ljudbilden ger "Epifónima" en särprägel, förankrar den i samtiden.

 

 

Men balansen mellan själva konsterna och föreställningens ämne är inte riktigt helgjuten, budskapet är för brett. Under arbetsprocessen har det tagits fram ett manifest som publiceras i programbladet, men det känns mer som en lista med punkter från typ ett möte om strategier mot vuxenmobbing än något som manar till handling eller eftertanke. "Tillsammans/gå i bredd/hjälpas åt/i ögonhöjd" lyder en punkt. "Titta inte bort/reagera/agera" en annan.

Kvinnokamp

Nycirkusens språk är kanske helt enkelt ett annat än ordens. Det utmanande och överskridande behöver ju inte stavas ut: det äger rum i kropparna som åstadkommer saker man inte trodde var fysiskt möjligt. En i sig inte alls särskilt dum metafor för kvinnokamp.  

 

 

NYCIRKUS

Epifónima

Cirkus Cirkör

I samarbete med Östgötateatern

Stora teatern, Göteborg

Turné

Speltid 2 t.

Hanna Johansson är kritiker på Expressens kultursida.

I tv-spelaren ovan visas senaste avsnittet av Kultur-Expressen. Den här veckan intervjuar Karin Olsson konstnären Elisabeth Ohlson Wallin om 20 årsfirande utställningen "Ecce homo".