Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Intima hångelscener känns som övergrepp

Faust (Olaf Johannessen) och djävulen (Søren Sætter-Lassen).Foto: Teater republique.
Siw Ulrikke Maibom som tonåringen Gretchen.Foto: Teater republique.
Sara Berg.Foto: MIRIAM PREIS

Staffan Valdemar Holm sätter upp Goethes ”Faust” i Köpenhamn.

Sara Berg tittar på en maktfullkomlig mans medelålderskris.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

RECENSION. Det har inte saknats moderna tolkningar av ”Faust” på scenerna de senaste åren, men när Staffan Valdemar Holm sätter upp Goethes magnum opus på Teater Republique i Köpenhamn håller han sig textmässigt nära originalet.

Vetenskapsmannen Faust (Olaf Johannessen) har drabbats av svår ångest och livsleda. Han besitter all världens visdom, men vad mer? Är detta verkligen allt? Givetvis inte. Som på beställning dyker djävulen (Søren Sætter-Lassen) upp och lovar guld och gröna skogar – eller åtminstone allt som Faust någonsin kan önska sig i jordelivet. Enda villkoret är att han efter döden överlämnar sin själ till djävulen.

För de båda propert svartklädda männen att komma fram till detta avtal, signerat i blod, tar det en av föreställningens två timmar. Det måste ha varit ett hästjobb att memorera de evighetslånga monologerna – särskilt Johannessen gör en hedervärd insats – men att behöva lyssna till dem mot bakgrund av en scenografi som för tankarna till en anemiskt inredd livsstilslägenhet i mattsvart är sövande.

Faktum är att uppsättningen lyckas vara både tråkig och tramsig samtidigt.

Ett sätt att lätta upp det långdragna manuset hade kunnat vara att, tja, skära i det. Det har man inte gjort här, utan för att skapa nerv, liv och energi använder man sig av stroboskop, ljudeffekter, tokerier och plumpa sexskämt. Faktum är att uppsättningen lyckas vara både tråkig och tramsig samtidigt.

När avtalet väl är slutet inleds Fausts nya liv, med avstamp i ett medley av säkert ett tjugotal röjiga hitlåtar. I mitten står Faust och dansar i discobelysning och efter ett tag roar jag mig med att betrakta spektaklet som en introtävling. Det är ”Lady Marmalade”, ”Livin' la vida loca”, ”Play that funky music”, ”Firestarter” och ”Let's dance”.

Faust ägnar en kort period åt att supa och knulla, men blir snart förälskad i den blott 14-åriga Gretchen. Nu spelar ingenting annat någon roll, han måste ha henne! Djävulens plan att få henne på fall med hjälp av dyra smycken fungerar och snart är Faust och flickan ett par. 

Att låta Siw Ulrikke Maibom spela Gretchen är synnerligen välfunnet. Både kroppsspråk och tonläge gör henne övertygande som tonåring, men det får också de intima hångelscenerna att kännas som ett övergrepp.

Resten av föreställningen följer Fausts väg mot avgrunden och uppvisar det ena dåliga regissörsbeslutet efter det andra. Bland annat illustreras tillvarons yttre och Fausts inre kaos av två häxor som juckar mot en pilatesboll.

En maktfullkomlig mans medelålderskris

Dramat kan läsas som faran med att söka sig bortom de av Gud givna gränserna för det mänskliga intellektet, eller som en påminnelse om att det inte finns några genvägar till glädje och sinnesfrid. Här handlar det snarare om en maktfullkomlig mans medelålderskris.

Det är tydligt att tiden har sprungit förbi Goethes storverk; det hade funnits oändliga sätt att förvandla ”Faust” till en angelägen pjäs, varav inget har använts här.

 

Teater

FAUST

Av Johann Wolfgang von Goethe i bearbetning av Jon Fosse

Regi Staffan Valdemar Holm

Scenografi och kostym Bente Lykke Møller

Ljusdesign Clement Irbil

Medverkande Olaf Johannessen, Søren Sætter-Lassen, Anne Sofie Wanstrup, Siw Ulrikke Maibom och Joen Højerslev

Teater republique, Köpenhamn

Speltid 2 t.

 

Sara Berg är kritiker på Expressen Kultur.

 

 Lyssna på ”Lunch med Montelius”

https://embed.radioplay.io/?id=73105&country_iso=se

En omtalad podd från Expressen Kultur – som tar er med bakom kulisserna i kulturvärlden. Med två av kultursidans stjärnor: Martina Montelius, teaterdirektör och författare, och kritikern Gunilla Brodrej. Podden är en hyllning till alla kulturtanter där ute oavsett kön.