Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Hon ville skrika dessa ord – men kunde inte

Senait Imbaye.Foto: Tilo Stengel
Senait Imbaye,Foto: Tilo Stengel
Jaqee och Robin Lynch,Foto: Tilo Stengel
Senait Imbaye.Foto: Tilo Stengel
Hanna Johansson.Foto: HENRIK JANSSON / GT/EXPRESSEN

Angereds teater har dramatiserat Betlehems Isaaks berättelse om att vara dotter till den fängslade Dawit Isaak.

Hanna Johansson ser en pjäs om att förlora sin pappa och sina rötter.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

RECENSION. Den fyraåriga Betlehem Isaak beundrar sin pappa: han lär henne ord, han lär henne saker om världen. Sedan familjen kommer till Sverige skriver han inte längre, men säger att han kan göra det igen när de är tillbaka i Eritrea. När du blir stor, säger han, kan vi skriva tillsammans.

I skrivande stund har journalisten och författaren Dawit Isaak suttit fängslad i nästan 7000 dagar, sedan september 2001. Betlehem Isaak, hans äldsta dotter, har blivit stor. Nu kommer hennes bok ”Mitt liv utan dig” på Brombergs förlag samtidigt som Angereds teater visar ”Jag är Betlehem Dawit Isaak”, en föreställning skriven av Ninna Tersman utifrån Betlehem Isaaks berättelse.

Och det är en föreställning som är orubbligt lojal mot barnets perspektiv, med allt vad det innebär av frustration, ovisshet, språklöshet. Senait Imbaye spelar Betlehem inlevelsefullt i både glädjen, hoppet och saknaden, ilskan. Flera gånger måste hon skrika för att överrösta ljuden från musikerna på scen, Jaqee och Robin Lynch, som omväxlande gestaltar föräldrarna, syskonen, lärare och skolkurator. En formulering som återkommer: jag ville – säga dessa ord, skrika detta – men kunde inte.

Camilla Engmans scenografi med rundade former påminner om art deco-arkitekturen i Asmara, uppförd under Italiens kolonisering av Eritrea. Den förändras med små men effektiva medel när vi byter plats, kommer till Sverige: färger försvinner, ett hus ställs på högkant, ljuset blir kallare.

Det som skildras är alltså inte bara förlusten av en pappa utan en förlust av rötter.

Det som skildras är alltså inte bara förlusten av en pappa utan en förlust av rötter, av språket, upplevelsen av att ha en plats i världen. ”Pappa är inte längre mitt största problem”, konstaterar den 14-åriga Betlehem. Det är det rasistiska våldet i Sverige, övergreppen, misstron, dessutom tankarna som aldrig tar stopp.

Mot slutet, ändå, ett slags hopp sida vid sida med avståndet och ovissheten som växer, minnet av en röst hon inte kan höra. Det är drabbande, komplext, och mycket sevärt.

 

Teater

JAG ÄR BETLEHEM ISAAK

Av Ninna Tersman efter en bok av Betlehem Isaak

Skådespelare Senait Imbaye 

Regissör Anna Ulén 

Kompositörer och musiker på scen Jaqee och Robin Lynch 

Scenograf Camilla Engman 

Kostymör Linda Wallgren 

Maskör Tove Eneroth 

Skräddare Amanda Modin 

Ljussättare Reinhold Erzmoneit 

Ljuddesigner Martin Fremling 

Ålder 13 + 

Speltid 1.10 t. min 

Angereds Teater/ Blå Stället

 

Hanna Johansson är kritiker på Expressen Kultur.

 

Så blev konservatismen het

Nu är ”Kulturkriget” här!

I Expressens nya tv-program möts Johan Norberg, Stina Oscarson och Malcom Kyeyune – för en debatt om konservatismen.

Dessutom berättar författaren Stig Larsson om sitt möte med Salman Rushdie: ”Min spontana impuls är att dränka honom, strypa honom.” Programledare: Daniel Sjölin.