Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Hejdlöst och härligt med vikingasåpa på Turteatern

Hedersgästen Örnulf dyker upp på gästabudet efter en blodig strid. Han höjer sitt krus för att fira sina sex dräpta söners färd till efterlivets Gimle. Men var är hans sjunde son Thorulf? Hjördis får veta sanningen om vem som egentligen dräpte isbjörnen. Foto: © Klara G
Maria Edström. Foto: OLLE SPORRONG

Turteatern spelar under december en teater-såpopera om vikingar i 12 avsnitt.

Maria Edström är stormförtjust i ett både lekfullt, sofistikerat och fasansfullt drama. 

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

RECENSION | TEATER. ”Teater utan reaktionärer” står det i neon i Turteaterns foajé och under ”men med vikingar” liksom inbränt på en bräda. Nya konstnärliga ledaren Marie Nikazm Bakken kör i gång med Henrik Ibsens ungdomsdrama ”Vikingarna på Helgeland” från 1858 – ett familjeepos i 1800-talets nationsskapande anda, ett hämnd- och kärleksdrama (inte ens översatt till svenska men spelas i Norge). Tillsammans med den ständige husscenografen Fredrik Floen har det redan rätt yviga dramat blivit en teater-såpopera i 12 avsnitt som spelar under december månad med grand finale på nyårsafton. 

Under Nils Polettis era som konstnärlig ledare spelades texter av Gombrowicz, de Sade, Valerie Solanas och Nikanor Teratologen – uppsättningar som visade prov på ett sällsynt konstnärligt mod. Nu med Nikazm Bakken verkar teaterns speciella stil bestå; klassisk bildning blandas med populärkultur, geggig splatter med högstämt kulturarv. 

Efter att ha sett tre avsnitt med en veckas intervall är jag helt förförd. Det hela vinner dessutom på att man ser flera ”avsnitt” – man kan hoppa in var som, recap med quiz i alla avsnitt – som i en tv-serie.

Och det som på ytan kan se ut som en barnslig rolig timme är betydligt mer sofistikerat än så. Tablå-teater med ridåfall, vackra handmålade kulisser och osannolika dräkter med en spelstil som rör sig sömlöst mellan ironi och allvar. Och som refererar bakåt i teaterhistorien – till exempel i ett underbart intermezzo med fiskdans – till hovteater, opera, vaudeville, buskis, revy, deklamatoriskt epos, psykologiskt borgerligt drama. 

Underbar ensemble

Precis som populärkulturens ständiga refererande, samplande, remixande blandar också Nikazm Bakken den gamle nationalklenoden Ibsens språk med tidens uttryck; ”Tack så jättemycket, jag tycker du gör ett jättebra jobb också” – efter en rå vikingaräd. Gestalter ur världsdramatiken kommer på oväntat besök till den nordliga norska avkroken Helgeland, till exempel Hedda Gablers man: ”Jag heter Jörgen Tessman och jag har klimatångest”. 

Trots alla utvikningar graviterar skeendet runt Ibsens saga om den isländske patriarken och hämnaren Örnulf, spelad med tryck av Fredrik Floen, och hans bortrövade döttrar; Anna Ladegaards Dagny och Lola Zackows diva-artade fosterdotter Hjördis plus deras äkta män, bönder, trälar och isbjörnar – i en ensemble som är helt hämningslös och helt underbar. 

Som ett grundackord finns det monomana våldet, övergreppen och morden – som först roar för att sen genom sin infernaliska upprepning kännas alltmer verkliga och fasansfulla. En rå, våldsam och otäckt gåtfull värld, en värld som inte bara Jörgen Tessman fruktar. Och som på Turteatern görs så skrämmande levande.

 

TEATER

Vikingarna på Helgeland

Av Henrik Ibsen

Regi Marie Nikazm Bakken

Scenografi, kostym, mask Fredrik Floen

Turteatern, Stockholm.

Speltid: Varierar, men ca 2 tim/avsnittt

 

Maria Edström är kritiker på Expressens kultursida.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!