Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Här tickar dansens hjärta som ett urverk

Ur ”Shift” på Kungliga Operan.Foto: Nils Emil Nylander
Föreställningen ”Shift | Cacti” med Kungliga Baletten 2020. Koreografi Alexander Ekman. På bilden: dansare ur Kungliga BalettenFoto: Nils Emil Nylander.

Alexander Ekmans dansverk på Operan passar precis i coronans tid.

Margareta Sörenson ser koreografen skapa nya storartade bilder.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

RECENSION. Dansarna på scenen är 37, i publiken är vi 50. Men med drygt 20 planerade föreställningar kommer ändå tusen personer se scenkonst som når bortom pandemins krav och förordningar. Konsten vinner! Koreografen Alexander Ekman visar återigen att han kan förnya, förtrolla och förgylla dansens enklaste rörelser till storartade bilder.  

Det är dunkelt som i en kyrka i operans stora salong. Man letar sig fram till sin ödsligt utspridda plats och hamnar i en sorts högtidlighet. Att publiken är så liten i den stora salongen har jag snart glömt inför danskonst som är ett tittskåpsäventyr. Inget kan vara mer disciplinerat än en balettkår, men inget kan gestalta allehanda slags frihet mer träffande. Eller drömmen om friheten. 

Alexander Ekman bemästrar att kombinera stor fantasifullhet med sträng form. Lekrum eller kyrka, samtidskommentar eller ritual, gym eller underhållning, ironi och glädje, filmbild eller flämtande kropp – verket ”Shift” slår om från ett till ett annat. Några sekunders vouging, och så, se där, ett par attityder med rötter i barocken. 

I dag är inget klassiskt balettkompani klassiskt i sin look

Dansarna är också utplacerade corona-hänsynsfullt glest över hela den vida scenens yta. De har träningskläder och fula knäskydd, de är slätkammade och vältrimmade, men individualiteten framhävs ty i dag är inget klassiskt balettkompani klassiskt i sin look. Långa och korta dansare, muskulösa och tunna, män och kvinnor, dansar både klassiskt och samtida i det sparsamma ljus som Alexander Ekman designat själv. Mikael Karlssons nykomponerade musik pumpar upp sig som en orgel och hela den stora kåren dansare drar i gång i unison men individuell dans.

”Shift” dansas först och därefter följer ”Cacti” utan paus, ett redan tio år gammalt verk, välkänt på många operascener i världen. Det visar sig vara två verk som hänger ihop; ”Cacti” som brukar dansas av 16 dansare har här omarbetats för 27, men grundritningen med en vit kvadratisk ruta för varje dansare är densamma. Minimalistiskt i sin yttre stränga form, men överflödande, lekfullt, vackert inuti, och med en gravallvarlig speaker som levererar syrligheter om postmodernismen på scenen. 

En stråkkvartett ur Hovkapellet kompletterar den inspelade musiken: Haydn, Beethoven, Schubert. ”Cacti” är längre än ”Shift”, och mer detaljerad och utarbetad. Men ingen av dem liknar de stora produktionerna för helaftnar som ”Midsommarnattsdröm” eller ”Eskapist”, också skapade för detta danshus. Där använder Ekman stora penslar och drömmer i väg till surrealistiska höjder, här är det mer på stället marsch-dans.

”Shift” och ”Cacti” passar precis i coronans tid: de är som bilder av hur envar människa har sin yta att verka på, och att vi alla är olika men i stort sett gör precis likadant. Det är rörande men också lite löjligt, mycket mänskligt, uppriktigt och behagsjukt på samma gång. Om det varit svårt att samla så många dansare till repetitioner under pandemins hemförlovning, så syns det inte. Här tickar dansens hjärta som ett urverk.  

 

 

Dans

Shift/Cacti

Koreografi och visuell design Alexander Ekman

Musik Shift Mikael Karlsson

Musik Cacti Joseph Haydn Sonat no. V »Sitio« ur Jesu sju ord på korset, Hoboken XX, 1B; Ludwig van Beethoven stråkkvartett no. 9 i C-dur, opus 59, ur Andante con moto quasi allegretto; Franz Schubert »Presto«, stråkvartett ur Döden och flickan, orkesterarrangemang Andy Stein; »Allegro« av Joseph Haydn från stråkkvartett opus 9, no. 6 i A-dur.

Inspelad musik av Kungliga Hovkapellet, dirigent David Björkman.

Ljus Alexander Ekman (Shift), Tom Visser (Cacti)

Text Spenser Theberge (Cacti)

Speltid cirka 1 t.

Margareta Sörenson är kritiker på Expressen Kultur

 

Lyssna på ”Två män i en podd”

https://embed.radioplay.io?id=73236&country_iso=se

En sökande podd från Expressen Kultur – om manlighet, kärlek och ensamhet. Med två av kultursidans främsta namn: Radiostjärnan Eric Schüldt och Daniel Sjölin, författare och tv-profil. Självhjälp för intellektuella.