Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Här skärskådas chefernas floskler

Anders Johannison och Frida Hallgren i ”Chefen”.Foto: Markus Gårder
Mattias Silvell.Foto: Markus Gårder.
Längst ner bland mellancheferna är Anders Johannisons Robert.Foto: Foto Markus Gårder / Klippgatan 18 116 35 Stockholm markus@markusgarde
Nyanställd mellanchef, Frida Hallgrens Jenny Larsson.Foto: Foto Markus Gårder / Klippgatan 18 116 35 Stockholm markus@markusgarde
Anders Johannison och Angelika Prick.Foto: Markus Gårder
Caroline Rauf spelar rollen som den allestädes närvarande konsulten.Foto: Markus Gårder

Malin Axelsson fortsätter att utforska mellanchefernas märkliga land.

Gunilla Brodrej låter sig roas av inövad konsultprosa och kuvade kontorsråttor.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

RECENSION.  Scenen föreställer ett kontor, vilket som helst. Ett virrvarr av sladdar hänger ned från taket, som ett draperi. Sladdar är en minsta gemensamma nämnare för alla kontor. Näst efter kaffemuggarna. På Zofi Lagerman Nilssons scenografiska kontor kan vadsomhelst produceras. 

Att det är mellanchefer i alla roller gör att jag genast associerar mest till min gamla arbetsplats, Sverige Radio – korridorerna, avdelningarna, våningarna, cheferna. Men somligt går igen var man än jobbar och många som ser Malin Axelssons ”Chefen” på Riksteatern kommer att kunna relatera till sin vardag. Kaoset som kan uppstå när ett rum är ”bokningsbart för alla”. Alla de gånger man har varit på ”dragningar” inför en ny omorganisation. Alla pliktskyldiga medarbetarsamtal. Alla konsulter som stegat in i organisationen för att lyssna, fakturera och dra. Sen mister plötsligt 14 personer sina jobb. Den påklistrat inkännande konsulten (Caroline Rauf) har fastnat i samtidens berättelsesjuka: ”Vad vill just NI att det här företaget ska handla om”. Och sen drar hon ett av sina pseudofilosofiska grötrim.

Malin Axelsson har drivit med mellanchefer förr. I dramakomedin ”Cheferna” för Sveriges Radio konkurrerade de om en åtråvärd tjänst där Eric Stern briljerade som den ordbajsande konsulten. 

Näst högst upp och långt bort från kärnverksamheten surfar Mattias Silvells roll, störtskön och jättelynnig på en gång.

I centrum för ”Chefen” på Riksteatern står Frida Hallgrens rollfigur Jenny. Hon är ny på jobbet och ivrig att göra rätt men får genast sjösätta en omorganisation. Hon ska helt enkelt säga upp folk. ”Jag behöver en arbetsbeskrivning!” kvider hon. Över sig har hon en ridsportintresserad psykopat, Angelika Prick, och under sig har hon den stukade avdelningschefen, Anders Johannison, som sköter om sin avdelning som vore personalen ömtåliga krukväxter. Naturligtvis är det hans avdelning som ska decimeras. Näst högst upp och långt bort från kärnverksamheten surfar Mattias Silvells roll, störtskön och jättelynnig på en gång, som bara en frånvarande chef med lite för stora befogenheter kan vara. Den riktiga chefen ser man aldrig ens röken av. Hon är uppe på den stratosfäriska chefsnivån.

Att höra alla dessa floskler utsägas med sån omsorg och tajmning är en ren njutning. Men det här är inte bara en vass samtidssatir, det är också, ursäkta det slitna uttrycket, en pjäs om hur det är att vara människa. Ska man ställa sig i kören och hålla sin stämma eller försöka hitta sin egen röst? Ska man rätta sig efter den rådande hierarkin eller prata med den man faktiskt tror kommer att lyssna? Ska man finna sig i hackordningen?

”Upplever du det så? Vad intressant!”, ljuger en av mellancheferna som lärt sig säga så. Äntligen får man lov att skratta år det.

Somliga repliker rymmer rentav en universell existentiell ensamhet: ”Jag vill att du ska se mig, tycka om mig och ta hand om mig för jag är din personal”.

I såna stunder, och de är många, är det här ingen vanlig komedi.

 

Teater

CHEFEN
Manus och regi Malin Axelsson

Scenografi Zofi Lagerman Nilsson

Kostym Zofi Lagerman Nilsson

Mask Carina Saxenberg

Dramaturgi Marc Matthiesen och Lisa Lindén

Ljusdesign Sofie Gynning

Ljuddesign Elize Arvefjord

Med Frida Hallgren, Caroline Rauf, Angelika Prick, Anders Johannison och Mattias Silvell
Riksteatern, turné

Speltid 2.40 t.

Gunilla Brodrej är redaktör och kritiker på Expressen Kultur.

 

Lyssna på ”Lunch med Montelius”

https://embed.radioplay.io?id=73717&country_iso=se

En omtalad podd från Expressen Kultur – som tar er med bakom kulisserna i kulturvärlden. Med två av kultursidans stjärnor: Martina Montelius, teaterdirektör och författare, och kritikern Gunilla Brodrej. Podden är en hyllning till alla kulturtanter där ute oavsett kön.